Recension: Rickard III – L´étude

Hur spelar man Shakespeares Rickard III på tre manliga skådespelare? Svaret heter kartong, fantasi och en sjuhelvetes spelglädje.
   Som alltid på Moment är blir det uppenbart att den korrekta översättningen av engelskans ”play” ska vara ”lek” och inte ”drama” när man tolkar Shakespeare. Den som tycker att bardens kungadramer är sega och tungsinta beordras alltså åka till Gubbängen för att bli omvänd. Här får man se en Rickard gestaltad av Pontus Stenshäll (som även svarar för regin) med sina kända lyten framhävda av en puckelryggskudde och en platådoja, samt en ondskefull listighet värdig självaste Pingvinen i Batman.
   Peter Järn och David Mjönes inte bara dubblerar utan sex-sju-åttadubblar i övriga roller med hjälpmedel som pappfigurer, He-man-dockor, något kvinnligt attribut, en hatt, ett gäng leksaker etc. Men framförallt – en tajt regi och grym talang.
   Skämtarlynnet är genomgående trots att detta ju är ett ganska blodigt maktdrama. Men kan man annat än garva när Buckingham tar trehjulingen över till Hastings för att ventilera ett ärende som får denne att brista ut i en faktiskt rätt tonsäker version av ”The winner takes it all”, strax innan han blir halshuggen med hjälp av en borrmaskin. Såna här grepp måste man bara älska.