Det är tredje säsongen för Ice Globe Theatre i Jukkasjärvi. Teatern, som är byggd med Shakespeares The Globe som förebild, ger i år Bellinis operaversion av Romeo och Julia i Opera Vildmarks regi. Språket är italienska men att förstå handlingen bjuder inte på några svårigheter. Om man inte kan storyn sedan förut finns ett utförligt synopsis tillgängligt.
I denna operaversion är Shakespeares persongalleri reducerat till fyra bärande roller: Romeo, Julia, Julias far Capellio och hennes blivande make Tebaldo. Sofia Flodin gör Romeo, Carina Henriksson Giulietta, Anders Kjellstrand Capellio och Nikola Matisic Tebaldo.
Påpälsad publik en del av scenografin
Vid Torneälvens strand tilldelas alla i publiken silvergrå kapuschongförsedda kåpor. Vi glider in i snöborgen, nappar åt oss sittunderlag och sätter oss tillrätta på snögradängerna. De silvergrå kåporna ger en märklig känsla av att vi i publiken också ingår i den renodlade scenografin. Huvorna gör det lite svårt med vidvinkelseendet och bakifrån-entréer, men det tar man gärna eftersom de värmer skönt där under den bara natthimlen. Det är bara sex eller sju minusgrader ute i kväll, men det kan vara betydligt kallare.
De speciella förutsättningarna gör att längden på föreställningarna är relativt kort. Det är skönt att inte behöva förfrysa tårna, men om man bortser från dem hade jag gärna letts djupare in i varje skeende, inte hastat förbi som nu.
Florsocker-scener
Kanske beror den känslan inte bara på föreställningslängden utan också på intensiteten; allt i uppsättningen är glittrigt och snövitt och får mig att tänka på ett smyckesskrin med uppfällbar ballerina och speldosemelodi. Vita peruker, vit scen – som om allt vore pudrat med florsocker. Det är rösterna som bär den här föreställningen när de strömmar ut i den mörkblå rymden. De är starka, tydliga och bär på stora känslor.
Jag önskar bara att jag fått se mer av rösternas tydliga konturer i spelet: sting, glöd, bitande kyla, action! För det blir lite väl lent. Allt det glittriga och snövita. En blå sorg som växer fram med ljuset under Julias balkong i is. En röd smärta över de unga älskandes dödsbädd. Men det är för lite av det. För mycket vackra bilder och snövitt florsocker. Det glittrar magiskt på ytan men skär sällan in i märgen.
Loading ...
