Den välkända historien om Romeo och Julia, med rötter i en folklig tradition, hade genomgått flera förvandlingar innan Shakespeares drama om släkterna Capulet och Montague och deras oförsonliga fejd som leder till kärleksparets tragiska död blev till.
I Göteborgs Stadsteaters inscenering möter vi en mycket lyckad förening mellan Shakespeares språk (i översättning av Göran O. Eriksson) och en scenografi och kostymering som placerar händelserna i vår tid. Men det är inte bara det yttre som förflyttar fokus till nutiden. I Maria Löfgrens regi lever rollfigurerna ett liv av idag. Emelie Jonssons Julia och Jonathan Rodriguez´ Romeo är två typiska tonåringar som vi känner igen; vi får erfara allt från tonårsaktig trots gentemot vänner och föräldrar till en äkta förtvivlan över att inte kunna leva ett gemensamt liv i kärlek.
Båda två spelar med ett brett register, med tvära kast i sina känslor, otålighet och överdrifter men också en äkta styrka. Julia är ljuvlig i sitt trevande koketteri och spröda hängivenhet när hon träffar Romeo. Han, en kille på stan, ute efter fest och äventyr möter sin första kärlek och hans slängiga och raljerande jargong förvandlas till ömhet och glödande passion. Aldrig har Shakespeares språk klingat så naturligt! Även många av de andra rollprestationerna är ypperliga. Särskilt Lisa Lindgren som Julias egocentrerade mor, Carina M. Johansson som Julias amma och Thomas Nystedt som Broder Laurence.
Scenerna interfolieras, kompletteras och kommenteras av en uppfriskande mix av musik och sång av så skiftande storheter som Håkan Hellström, The Beatles och Stefan Nilsson. Stilbrotten berikar och fokuserar med element från olika traditioner för att nå publiken och aktualisera budskapet. Lekfullt och allvarligt övertygas vi om att Verona City ligger på Götaplatsen.