Recension: Till höger om månen

Fotbollstokiga Hulda blir sur på Hugo när han fuskar och sparkar iväg hans boll långt upp i världsrymden. Han blir ledsen. Då tar Hulda Alfapetlådan och slänger ut bokstavsbrickorna så de blir till en trappa långt upp i världsrymden.
   Scenografin med gnistrande stjärnhimlar och en lysande måne mot svarta inteckningar är vacker, funktionellt och möjliggör spel i flera nivåer. Trappan upp mot stjärnorna innehåller även våningssäng och fotbollsmål.
   Marie Lundholm, som själv dramatiserat Börje Lindströms barnbok Till höger om månen, driver föreställningen framåt i rollerna som Hulda och rymdreparatören. Det skulle vara skönt om hon kunde tona ner den fnissande flickaktigheten något när hon gör Hulda. När hon kommer in som rymdreparatör är hon ett exakt och tryggt norrlandsmacho. Jan Boholm kunde skapa mer distans till Hugos rädsla för att inte skrämma barnen.
   Den här fantasieggande föreställningen i Åke Arvidssons regi vågar ta i människans utsatta situation som en varelse i världsalltet.