Nej, fel! Undersökningen är närmare bestämt utförd av en grupp forskare vid universitetet i engelska Sheffield som på uppdrag av Space to care (barnens röst när det gäller utsmyckning av sjukhus) intervjuade 250 barn i åldrarna 4–16 år om vad de ville ha för bilder på barnsjukhus. Det enhälliga svaret var – inte clowner i varje fall (källa: Aftonbladet.se).
Min egen clownskräck härstammar troligtvis från tv-serier som It på 1990-talet och läskiga filmer som S.I.C.K (Serial Insane Clown Killer), om en mördarclown som dödar ungdomar i bästa Fredagen den 13:e-stil. När jag sedan hamnade på Astrid Lindgren-sjukhusets intensivvårdsavdelning med yngste sonen, så accentuerades skräcken. Sonen var svårt sjuk i en kombination av rs-virus, lunginflammation och outredda födoämnesallergier. Under de två veckor vi blev liggande på avdelning Q80 hann det komma förbi både en och annan sjukhusclown. Varje gång blev det liksom fel. Sonen sov, medicinerades eller var på undersökning. När det inte fick någon respons, så la de till slut en klubba i fönstret. Problemet var att sonen vid den tiden var en två månader gammal, tandlös och sjuk baby. Då är man vare sig särskilt intresserad av clowner eller sockriga klubbor. Och mamman längtar bara efter att en gång få sova en hel natt och inte bli väckt av en gigantisk, dåligt målad mun.
Förlåt alla seriöst arbetande clowner. Jag vet att ni är uppskattade och älskade av tusentals barn som kanske inte är sjuka utan träffar er i andra sammanhang. Ni kan ju inte heller hjälpa att det görs så många skräckfilmer med er i huvudrollen. Detta är bara skrivet utifrån min egen upplevelse av clowner som efter KS-vistelsen är och förblir förknippade med sorglig sjukdom.
Desto gladare verkar alla små parvlar i åldern 6–12 månader bli av den alltmer växande teatertrenden ”babyteater”. Och blir inte de små glada så blir i varje fall föräldrarna lyckliga över en kopp gratis kaffe och en lugn stund när andra vuxna roar deras små på golvnivå. Så verkar fallet vara med Teater Tres föreställning Bubbla som du just nu kan läsa en entusiastisk recension av i Nummer.
Barnvagnsteater för den som vill lämna babyn i just i barnvagnen bjuder istället Uppsala stadsteater på med sin vuxenföreställning Bitterfittan, nu för alla bittra hemmaföräldrar som fortfarande vill kunna se teater. Barnvagn på scenen men inte i salongen är ytterligare en version av barnvagnsteater som Länsteatern i Örebro erbjuder med sin föreställning Maja Runeberg sätter upp Medea (se recension på Nummer »), en föreställning om Maja som sätter upp Medea och tvingas ta med sig babyn till teatern. Som Svenska Dagbladets Lars Ring påpekar i sin recension av föreställningen: varför inte göra den här föreställningen till barnvagnsteater även för publiken?
Andra tendenser i vårrepertoaren är glädjande nog oväntat många urpremiärer även denna säsong. Förra året uppgick, enligt teaterförbundets tidning Akt (nr 1/2008), det totala antalet produktioner inom scenkonstområdet (teater, musikteater, dans, performance) till 747 stycken, varav 358 var urpremiärer! Låt oss hoppas att boomen håller i sig. Vilka våra tippade favoriter är kan du läsa om här ».
Noterat
När det gäller medier och scenkonst är det som vanligt mest de personliga skandalerna som får utrymme. Ingen har väl undgått rättegången mot operasångaren Tito Beltran. Då finns plötsligt scenkonsten med på andra sidor än dagstidningarnas kulturbilagor – på gott och ont.
Clownlänkar
Saker vi hatar/clowner
I hate Clowns »
Har du också en komplicerad relation till clowner? Kanske erfarenheter av sjukhusclowner. Debattera på nummer.se »
Nummers redaktör Ylva Lagercrantz talar ut om sin clownskräck i månadens redaktionskrönika.
Loading ...
