Nära utmattning räcker bäraren i all vänlighet fram en flaska vatten. Yrande och uppjagad tror köpmannen att bäraren hotar att slå ner honom med en sten. Köpmannen drar sin revolver och skjuter.
Med tvekan lägger jag benen i kors och tänker; okej då, din gamle Brecht. Låt oss ge din köpman och dina förtryckta en chans i modern svensk skolmiljö.
Prologen uppmanar: ”Finn det ständigt förekommande onaturligt.”
Direkt rasar de allegoriska associationerna rakt in i nutiden. Chefer och undersåtar, samhället är fullt av dem som låter sig piskas, som gör honnör trots brutna psyken och värkande axlar. Visst, herr Brecht. Ständigt förekommer det, och det är vansinnigt onaturligt.
Aktuellt om ledarskap
Samma är det med köpmannens piskande. Han når ju aldrig fram till oljekällan. Hans misstänksamhet och övervåld är kontraproduktivt och blir för mig allegorin över allt dåligt ledarskap i nutiden. All brist på ansvar som avlönas.
Likaså rättslogiken fascinerar. Köpmannen frias ju. Nödvärn, trots vattenflaskan. Fog fanns ju för misstanken att bli överfallen.
Så aktuell anno 2006, tänker jag. I Afghanistan och Irak, på Västbanken och i Gaza. Skjut först och fråga sen. För nog såg det väl ut som om den palestinske pojken hade en sten i handen?
Förutom lekfull och gedigen teaterupplevelse tror jag att pjäsen kan bli en guldklimp för skolorna, ett gott underlag för diskussion om maktutövare och undersåte, om rättslogik och dumdristigheten i människans ständiga byggande av hierarkier.
Ändå känns den dryga timmen stundtals lång och mossig. Den unga publikens koncentration sviktade betänkligt ett par gånger.
För mycket Brecht för en tonåring, tänker jag. Fler strykningar hade nog hjälpt.
Loading ...
