Regionteatern Blekinge Kronoberg: En midsommarnattsdröm

Det är i den precisa hanteringen av rörelse på scenen jag kommer att tänka på opera. Här finns en åtstramning i kroppsspråket hos den fladdriga kvintetten hantverksskådespelare – de sprids, samlas, fokuseras, sprids igen – med varje individuellt tics hemlighetsfullt koreograferat. På samma sätt med älvensemblen; även om Bengt Dahlbergs Oberon klätts ut till en gråsprängd Rickard Wolff i hårdrocktappning, så är det väl avvägd dynamik i hans förehavanden med Titania (Li Brådhe) och med Caroline Rendahls oemotståndliga Puck som utforskar alla möjliga åldrar och genuskategorier hos människan. Inklusive några ännu inte uppfunna.
   Men den verkliga trollkarlen i den attiska skogen är ändå Sven-Åke Gustavsson, som mitt i det visuella överdådet även hinner med att lyfta fram Shakespeares poesi. Här återfinns repliker och monologer som legat i träda i svenska bearbetningar i decennier. Och händelserna på scenen behärskar han så fullkomligt att till och med såpbubblorna som blåses ut i sagoskogen vet att falla med exakt rätt hastighet.