Nyheter [2005-11-10]

Rektalteater på 2000-talet

TRENDER. Det går en våg av sexuell frustration över teatersverige – eller?    En fluga gör ingen sommar och ett ord gör inte en pjäs, men konstateras kan ändå att teaterhöstens hetaste modeord, eller handling, varken är kär eller galen utan – och jag tvekar att skriva det - rövknulla.

Rikligt begagnat i Jean Louis Martinellis uppsättning av Aziz Chouakis En tripp i Alger (översättning: Katrin Ahlgren) som just nu Sverigeturnerar med Riksteatern, verbalt gestaltat i Edward Albees Geten, aktuell på Vasan i Stockholm, i förbifarten yttrat av Shima Niavarani i soloföreställningen Autodidakt i enmansakt och, om inte fysiskt bevisat, så anat som en önskan i Elfriede Jelineks Rastplatz där djuret återigen är symboliskt objekt för en tidelagshandling, i detta fall en älg och en björn.

Förra året myntade vi begreppet rektalteater i nummer.se, ett försök att definiera 80-talsgenerationens teaterutövare som gärna blickar in i sig själva för att spegla samtiden ur ett jagperspektiv. Kanske är det här att gå ett steg längre. Inte bara blicka in i, utan också begå övergrepp på jaget. En spegling av en verklighet som skrämmande nog består av en stark uppgång av grymma våldtäkter i landet bara de senaste månaderna.
   Rövknulla, ett litet obetydligt ord i det hela, men om nu allt på scenen är tecken, ett ord som vittnar om ett allt hårdare samhällsklimat, inte bara i Sverige utan i hela världen.

Ylva Lagercrantz

Share/Bookmark
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare