För ett år sedan tillträdde Monica Wilderoth som konstnärlig ledare för Borås stadsteater med ambitioner att sätta stora frågor om världen och samtiden på scen. Tidigare i höst meddelade hon plötsligt sitt beslut att avgå. Skälet var oenighet inom kommunen i synen på teaterchefens befattningsbeskrivning och repertoarinriktning.
Med den egna iscensättningen av Brothers in blood, hinner Wilderoth ändå ge en hint om vad hon hade tänkt sig för Boråsscenen. Pjäsen är skriven av sydafrikanen Mike van Graan och den är inte tidigare spelad i Europa. Genom fem personer skildras hur religioner och kulturer bygger hinder mellan människor. Kan judar, kristna och muslimer från olika kulturer leva fredligt tillsammans, till och med älska varandra? Livet för de fem flätas av omständigheterna samman, men det som skulle kunna utvecklas till nära och fruktbärande relationer trasslas till av det nät av traditioner och kategoriseringar som individerna är snärjda i.
Richard Anderssons scenografi är en abstrakt, öppen plats där någon sorts master reser sig ur betongfundament. En urban skog att gå vilse i. Olle Skalares ljussättning av fonden skapar tydliga stämningar. Scenerna växlar snabbt, personerna har givna utgångspaltser och berättande rör sig både framåt och bakåt i tiden.
Lars G Svensson gör ett imponerande djupt och nyanserat porträtt av den luttrade muslimske rektorn som lever med sin yngsta dotter. Hedda Gullanders Leila är en rättfram ung och modern kvinna, full av livslust. Till och med hos den bittra pastor Fredericks, Gunilla Rydholm-Eriksson som kristen förkunnare, lyckas hon mana fram en oanad tolerans. David Rangborg spelar en läkare, som sekulariserad jude ifrågasätter han mönster av hämnd och försvar som han förväntas ingå i, men han ställer sig ändå till förfogande.
Kvintetten fullbordas av Simon Rodriguez Strömbergs unge somalier, som ryckt upp rötterna och flytt till Sydafrika för ett tryggare liv.
Turerna som binder dem samman har en pedagogisk tydlighet som kan kännas tillrättalagd, men uppsättningen tar väl vara på de starka scenerna och skapar kännbar spänning. Framför allt blir det tydligt hur vi lättvindigt avvisar människor när de framstår som anonyma massor, medan den som träder fram som individ kan väcka empati och ses som vår like. Se människan!
Loading ...
