När kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth presenterade kulturutredningen i februari konstaterade hon nöjt att presskonferensen var regeringens mest välbesökta. Lika nöjd kan hon inte vara nu när remissinstanserna sagt sitt.
Remissrundan i sig kritiseras för den rekordkorta svarstiden på tre månader med tanke på utredningens omfattning: tre böcker på 900 sidor. Dagens Nyheter satte till exempel redan häromdagen ”sågning” som sammanfattande rubrik för remissinstansernas synpunkter.
Vad säger de då? Nummer har läst svaren från några betydelsefulla instanser på scenkonstområdet.
Kulturrådet fördelar en stor del av de statliga kulturpengarna, och myndighetens remissvar väger tungt. Det är omfattande, men i en sammanfattande synpunkt på kapitel 20 i utredningen – där konsekvensanalyserna bakom och genomförandet av förslagen ska redovisas – ger kulturrådet en tydlig fingervisning om hur man också bedömer utredningen som helhet.
Man skriver: ”Kulturrådet kan inte ta ställning eftersom det över huvud taget inte redovisats några konsekvensanalyser över huvud taget”.
Ett utredningsförslag som har fått ett intresserat mottagande är den så kallade portföljmodellen, där regionerna får ökat inflytande över de statliga kulturanslagen.
Organisationen Länsteatrarna i Sverige delar utredningens uppfattning att modellen kan vitalisera kulturpolitiken men vill att förhandlingsordningen utvecklas: ”I det nuvarande förslaget är det inte klart hur förhandlingen ska gå till.” Utöver det krävs, menar man, för att modellen ska få effekt bland annat en årlig uppräkning av de statliga kulturanslagen.
Arbetsgivarorganisationen på scenkonstområdet, Svensk Scenkonst, tar i sitt svar upp förslaget till en jättelik omorganisation av den statliga kulturförvaltningen. Ett sextiotal myndigheter, nämnder och stiftelser på kulturområdet ska samlas i tre ”sfärer”.
Svensk Scenkonst konstaterar att ingen konsekvensanalys presenteras och ”ifrågasätter om en sådan förändringsvilja finns. Om inte, finns en stor risk att resultatet blir konflikter och låsningar som för lång tid framöver kommer att göra den statliga kulturpolitiken mer eller mindre lamslagen”.
Arbetstagarorganisationen Teaterförbundet riktar i sitt remisvar kritik mot bristen på förslag för att förbättra de yrkesverksammas villkor ”trots att det ingick i direktiven”, och föreslår en infrastruktur för att stärka inte minst frilansarnas situation genom ”rätten att omfattas av kollektiva avtal”, ”mötesplatser och kompetensutveckling” och genom att ”anpassa skatte- och trygghetssystemen”.
De fria grupperna vill utredningen visserligen ge större anslag, men då till färre grupper. Teatercentrum som företräder majoriteten fria professionella teatergrupper avvisar detta och menar att fri teater både ska vara tillgänglig och möjligt att producera i hela landet: ”För detta krävs en central förstärkning av stödet till de fria grupperna. Det är även viktigt ur ett medborgarperspektiv att det produceras teater i hela Sverige”.
Mycket kritik mot utredningen således. Den positiva sidan av saken är att det även har blivit mycket debatt. Den mest framträdande debattören har varit Skuggutredningen – den alternativa utredningen driven av ett nätverk av kulturarbetare.
Skuggutredningens dom över kulturutredningen är inte oväntat hård. Betyget blir underkänt och man föreslår att en ny utredning arbetar i tre år, därefter ett års remisstid, samt att man under de fyra åren, i väntan på resultatet, höjer kulturbudgeten med en halv miljard per år.
LÄNKAR
Diskutera remissvaren
Läs remissvaren på regeringens webbplats
Läs Nummers artikel om kulturutredningens betänkande när det kom i februari
Loading ...
