Att Kulturminister Lena Adelsohn Liljeroth i går höll sin presskonferens om den kommande mandatperiodens kulturbudget på Nationalmuseum var knappast en slump. Nationalmuseum som en symbol för den tunga, traditionstyngda kultur som innefattas av vårt kulturarv och som Adelsohn Liljeroth så varmt vurmar för, ett mausoleum i sten och marmor där det förgångna ska förvaltas till nästa generation. Och som av en händelse har museets pågående utställning rubriken Härskarkonst – konsten att härska genom konsten.
Så är också Nationalmuseum en av vinnarna i den budget som presenterades igår. Sammanlagt 107 miljoner kronor går till Nationalmuseum respektive Kungliga operan för renoveringar perioden 2011 – 2014.
Samtidigt är Kungliga operan en av alla de scenkonstinstitutioner som kommer att drabbas hårt av det faktum att regeringen i gårdagens budgetproposition inte hade fattat något beslut om det som Svensk Scenkonst kallar för scenkonstens ödefråga, utvecklingen av ett nytt pensionssystem som ska förhindra scenarier som Kungliga operans vd Birgitta Svendén beskrev vid en hastigt inkallad presskonferens hos Svensk scenkonst igår: ”Dagens system innebär att sångare och dansare stannar kvar i tjänst långt efter att de nått höjden av sitt konstnärskap. Behovet att anställa yngre artister som kan bidra till konstnärlig utveckling går inte att tillfredsställa eftersom vi då skulle sitta med dubbla kostnader och vi har små möjligheter att omplacera äldre personer”.
Så frågan är om konsekvensen av de två budget(icke)besluten – 107 miljoner kr till renovering men ingen lösning på det eskalerande pensionsproblemet – resulterar i ett ”Rent hus men ingen hemma”.
Vi får hoppas att såväl Nationalmuseum som Kungliga Operan i varje fall ansöker om ROT-avdrag för hantverket, en rejäl slant som förhoppningsvis kan återinvesteras i en dräglig ålderdom för scenkonsten hjältar på äldre dagar. Kanske kan man exempelvis bygga om Operan med sitt centrala läge och havsutsikt till ett äldreboende om man nu ändå inte kommer att ha råd att spela några föreställningar där? Så blir operan ett hem för seniorer snarare än tenorer – till havs, vänner.
Läs också Styvmoderligt om scenkonsten i kulturbudgeten.