Försommaren 1993 dök det plötsligt upp några färggranna tält vid Skeppsholmens landfäste. Trots regn och kyla var vi många som sökte oss dit och bjöds på ett stimulerande program med föreställningar, föredrag och mycket annat. Det var den första Re:Orientfestivalen och med tiden blev festivalen allt populärare och till slut kunde man räkna 20.000 åskådare på en dag.
Men tiden står inte stilla och nu har festivalen flyttat till Södra Teatern på Södermalm. En av de programansvariga, Anna Ljungquist, säger att det visserligen kändes tråkigt att vara tvungen att lägga ner en fungerande form men att det var dags att ge festivalen en ny form.
– Nu kan vi ta med grupper som vi velat ha med men som inte passat i tält.
För Anna Ljungquist och de andra i Re:Orientfestivalens styrelse har Södra Teatern blivit ett Möjligheternas Hus. Här kan de bjuda på lyxigt lyssnande på stora scenen, seminarium i den vackra foajén och party med DJ på Kägelbanan. Teaterns begränsade utrymme har visserligen gjort att de är tvungna att komprimera programmet men i gengäld kommer festivalen att pågå under längre tid.
Film, musik och vattenpipor
När jag frågar Anna Ljungquist om hon har några favoriter får jag först det vanliga svaret att hon tycker om alla artisterna men sedan säger hon att jo, hon har två favoriter.
– Ustad Ghulam Hassan Shagan, en äldre man från Pakistan. Han är berömd i Pakistan men har bara uppträtt en gång i Europa. Och de egyptiska kanalsångarna Al-Tanbûrah från Port Said.
Dessutom hyllar festivalen den stora egyptiska sångerskan Oum Khaltoum med film och Oum Bar där man kan röka vattenpipa och lyssna till arabisk och turkisk musik från tjugotalet.
Loading ...
