Ursprungligen heter pjäsen My Zinc Bed, men ni har valt att kalla den Beroende. Beroende av vad?
– Pjäsen handlar om alla typer av beroende, inte bara beroende av kemiska droger. Beroendet av kärlek, allt, alla variationer. Zinc Bed betyder, eller står egentligen för, obduktionsbord, tror jag.
Det tycks vara en ganska svart pjäs?
– Det tycker inte jag. Det är en bitvis ganska humoristisk skildring av vår moderna tid, om varför människor flyr ifrån sig själva. Det finns en hel del igenkänning i den för alla.
David Hare är en av Storbritanniens nu stora dramatiker, och blev bland annat mycket uppmärksammad för sin dramatisering till filmen Timmarna. På Galeasen spelar ni honom för första gången. Varför har du valt pjäsen?
– Framför allt av personliga skäl. Jag är själv nykter alkoholist och har gått igenom det här med att vara beroende. Det främsta skälet till att jag valde att sätta upp den är för att det är en bra bearbetning för mig. Dessutom är det lysande engelsk dramatik som passade den här ensemblen väldigt bra. (Sara Lindh, Ola Rapace, Peter Luckhaus, reds anm)
Beroende är ett triangeldrama. I vår ska du regissera Strindbergs Dödsdansen – ett annat triangeldrama.
– Där slutar också likheterna. Dödsdansen handlar om något helt annat. Det är ett underbart kammarspel, fyllt av svart humor. Det är lite för tidigt att säga något om uppsättningen än, men också där kommer jag att arbeta med en drömensemble. (Claire Wikholm, Sten Ljungren och Reuben Sallmander, reds anm)
Så har vi Körkarlen, Selma Lagerlöfs berättelse om alkoholisten David Holm, som älskas osjälviskt av slumsystern Edit…
– Den uppsättningen blir det mest personliga av allt. Pjäsen går i linje med hela min resa och blir en uppgörelse över hela mitt liv. Det var två skådespelare, Sara Lindh och Anders Beckman, som föreslog att jag skulle dramatisera pjäsen. Det betydde mycket för mig att de kom med förslaget. Det kommer att bli musikteater med musik av Matti Bye.
Loading ...
