Riksteatern: Läderlappen

Det är en förkortad version av operetten Läderlappen av Johann Strauss den yngre och man ska väl njuta av musiken, av rösterna som fyller varje kubikcentimeter luft i salen och visst är det imponerande men måste så mycket av det andra vara så, som man säger i trakten, obra?
”De gör nog så gott de kan” säger min bordsgranne. Hoppas inte det, tänker jag.
   Men, ljusglimtar finns förstås. En är Caroline Genteles kammarjungfru Adéle. Hon flirtar och spexar, briljerar i komisk intelligens, når allra längst ut i Folkets Hus-salongens vrår, inte bara med rösten utan också med sin sceniska närvaro. På scenen gör hon så gott hon kan och det räcker mer än väl.