Riksteatern/JAM: Stämning

RECENSION. Den börjar redan i foajén. Den där särskilda klunganstämningen. Märkliga utställningar med svartvita bilder och underliga modeller. Rubriker som ”Så var det förr” och ”Vadarfolket”. En ren.

Tittar lite närmare. Galna bildtexter. En felplacerad mustasch. Lågmält skruvad humor som för tankarna till Jan Stenmarks bilder. Och till Klungans egen egensinniga humor.
   Stämning följer samma upplägg som Klungans tidigare shower. Mer eller mindre (oftast mer) absurda sketcher varvade med skön musik från ett riktigt bra husband (David Sandström, Jennie Asplund från Sahara Hotnights, Marcus Holmberg från Komeda, Lovisa Nyström och rutinerade Birgit Lindberg).
   De fyra Klunganmedlemmarna är nu berikade med Anna Blomberg. Ofta är det så där hejdundrande roligt. Allra bäst är det när gruppen gräver ner sig i den västerbottniska myllan. Som när Olof Wretling och Mattias Fransson parodierar berättarteater i folkdräkt. Eller när skenbart välordnade Lars och Katarina Stenberg (alias Anna Blomberg och Sven Björklund), nästan professionella dansare från Sorsele, stiger in på scenen för att söka efter danspartners, eller i alla fall partners. Det träffar bara så rätt!
   Men den riktiga klunganstämningen vill inte riktigt infinna sig för mig. Med risk för att låta som en gnällig nostalgiker säger jag: de tidigare showerna var bättre. Kanske mer ojämna kvalitetsmässigt men också mer av överraskningar. Nu saknas något – eller om det i stället är för mycket. Om några nummer bantades bort skulle klungandensiteten bli högre. Det hade jag gillat.