I korta intervall drar dramatikern och skådespelaren Leo Spauls av Bowielåt efter Bowielåt med sitt liveband på scenen. Men Rock’n’roll suicide är ingen regelrätt Bowiemusikal, trots att titeln lånats från Ziggy Stardust och temat är rätt mycket detsamma.
För dramatikern Spauls är föreställningen, enligt förhandsinformationen, självbiografisk och det som först framstår som mellansnack utvecklas till en egen berättelse. Men även om det därmed är skarp hybrisvarning att öppna med The man who sold the world, och själv spela rollen som David Bowie på scenen, ror han iland sin idé. Som tar oss till Påskön och tillbaka.
Här skildras en ung människas uppväxt med resor, fester och drömmar om en rockkarriär. Med kaskader av gamla klyschor inramas det berömda sökandet, det som drabbar oss alla i olika utsträckning i livet och det som fått flera rockstjärnor att avsluta sina redan vid 27 års ålder. Jim Morrison, Jimi Hendrix, Janis Joplin och Kurt Cobain nämns självklart i föreställningen, som tack och lov ändå inte blir någon Ziggy Stardust-pjäs eller ens handlar om en ung kille.
Utan om en ung tjej, framställd i ett tillbakablickande men samtidigt utåtriktat spel av Susanne Harju-Jeanty i fet kajal, Dr Martens-kängor och rebellröd Che Guevara-tröja.
Rollfiguren heter ”Du” och gör denna på många vis igenkännbara resa, fysiskt i handlingen och mentalt genom den existentiella vandringen, som vinner stor allmängiltighet trots det rockspecifika. Skulle man vilja tillskriva dramatikern ännu lite mer hybris kunde man likna pjäsen vid ett slags nutida Till Damaskus. Temat är detsamma om man, vilket ju många gör, betraktar rocken som ett slags religion.
Men även om manusets poetiska ambitioner inte riktigt tas tillvara och även om berättandet aldrig bränner till, eftersom det varken känns farligt eller livshotande på allvar för ”Du”, som liksom David Bowie alltså inte låter sig dras ner totalt i rockskiten, så bjuds publiken på en underhållande och eftertänksam historia. Den försvaras av suget i framför allt Kent Malte Malmströms nervfyllda spel och genom flera schysta livecovers på några av Bowies bästa låtar.
Loading ...
