Den goda människan i Sezuan på Dramaten är musikalisk iscensättning som tappar energi i spelscenerna. Foto: Sören Vilks
Recensioner [2012-09-15]

Rök utan eld i Sezuan

Den goda människan i Sezuan av Bertolt Brecht
Scen: Dramaten
Ort: Stockholm
Översättning: Ulf Peter Hallberg
Regi: Eva Dahlman
Scenografi och kostym: Lehna Edwall
Ljus: Torkel Blomkvist
Peruk och mask: Linda Hyllengren, Lena Strandmark
Medverkande: Lo Kauppi, Lil Terselius, Per Svensson, Torkel Petersson, Magnus Ehrner, Mattias Silvell, Nina Fex, Inga-Lill Andersson med flera
Musiker: Johan Lindström, Dan Berglund, Johan Carlberg, Göran Martling
Länk: Dramaten

 


RECENSION/TEATER. Den goda människan i Sezuan i Eva Dahlmans regi påminner oss om en utsugande världsordning vi helst vill förtränga. Trots en engagerad ansats blir den musikaliska iscensättningen av Bertolt Brechts pjäs märkligt lam, tycker Nummers Anna Hedelius.

”Hundratals brändes till döds i textilfabrik” – rubriken gick att läsa i Dagens Nyheter i veckan. En helt kort trespaltare om en fabriksbrand i Karachi där över 280 människor brann inne i en lokal utan nödutgångar. Fabriksägarna sägs ha varit mer angelägna om att skydda kläder och tyger än sina anställda.

De pakistanska fabrikörerna skulle platsa väl på rollistan i Eva Dahlmans uppsättning av Den goda människan i Sezuan på Dramaten. I slutakten ligger röken tät och barnarbetarnas munskydd gör knappast deras tillvaro drägligare i den dammiga jeansfabrik scenograf Lehna Edwall iordningsställt på stora scenen.

Bertolt Brechts historia om svårigheten att på riktigt vara god utan att själv gå under uppförs på Dramaten på ett berg av skuld; ett berg av billiga jeans, som påminner oss om att vi, oavsett aldrig så idealistiska försök att leva rätt, är marionetter i en marknadsstyrd samhällsstruktur, där den välmående alltid är det på någon annans bekostnad. ”Vem har inte ett föremål hemma som är resultatet av barnarbete, exploatering, förtryck?” undrar författaren Kristian Lundberg i programbladet och det är en frågeställning som också har legat till grund för Eva Dahlmans iscensättning.

Besynnerligt nog har hennes brännande engagemang landat i en märkligt lam uppsättning. Lo Kauppi gör vad hon kan i den drivande dubbelrollen som den goda människan Shen Te och hårdföra Shui Ta, den läspande låtsaskusin hon all oftare är tvungen att maskera sig som då all sköns grannar, släktingar, hyresvärdinnor, potentiell make och svärmor vill dra fördel av hennes godhet och tobaksrörelse. Tyvärr går föreställningen många gånger på tomgång när skådespelarna fastnar i håglösa poser.

Instrumentalkvartetten på jeansberget lirar Queen och Fraternity of man och visst blir det Brecht-verfremdung så det förslår när ensemblen rycker tag i mikrofonerna och river loss. Per Svensson gör Singin in the rain med tyngd i sorglösheten hos sin vattenförsäljare och visar än en gång att han är en skådespelare som är kapabel till betydligt större roller. Med Till havs plockar Torkel Petersson fram såväl Jussi Björling som självgodheten i flygaren Sun – han som i kärlekens namn vill köpa sig en karriär för Shen Tes pengar.

Musikaliskt är det friskt och sinnrikt, men de i vissa fall narcissistiska solonumren tenderar att skymma samhällskritiken. Röken fyller scenen, men den riktiga elden uteblir.

Anna Hedelius

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (15 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare

2
  1. Pingback: Röster om Den goda människan i Sezuan « Dramatens blogg