Thomas Segerström gör sitt andra försök med Shakespeares skotska pjäs i Roma klosterruin. Utan att ha sett 1998 års uppsättning kan jag förstås inte jämföra, men jag kan konstatera att årets Macbeth, den berömda oturspjäsen, skådar Romateaterns öde i vitögat och spelas som om det visst fanns en morgondag och en nästa säsong. Kanske har man också spetsat sig extra efter att en privat mecenat tillfälligt räddat teatergruppen som, enligt Nummers tidigare rapportering, har blivit av med sina anslag och tvingas lägga ner sin verksamhet efter denna sommar.
För även om Romateatern är ett typiskt sommarfenomen är denna Macbeth långt ifrån någon turistfälla. Visst spelas den texttroget, extremt texttroget, och den medeltida klosterruinen passar förstås som hand i handske såväl tidsmässigt som visuellt med det blodiga dramat om maktbegär. Och så skulle förstås även en amatörteatergrupp tänka, vilket kanske är vad som kan komma att ta över den romantikchockerande spelplatsen om politikerna inte tänker om och räddar Romateatern med nya friska penningar.
Men sommaren är också tiden då teatern har som bäst chanser att hitta ny publik och sommarteater är ofta såväl publikfriande som förutsebar. Faktum är att grupper som uppbär ekonomiskt stöd ofta har samma klassikertäta repertoar som amatörteatergrupperna sommartid – något som absolut kan diskuteras – men det som skiljer en teatergrupp som har en viss finansiering från en ideellt brinnande amatörgrupp, stavas i bästa fall kvalitet.
Missförstå mej inte nu, många teateramatörer (enligt definitionen icke-avlönade) besitter en oerhörd kunskap och bjuder ofta på stora upplevelser med sitt brinnande engagemang. Men det märks faktiskt skillnad när det, som i Roma, finns åtminstone lite slantar att skjuta in i produktionen. Kvalitet och resurser är inte bara avgörande för rollistan, utan något som hörs i ljudanläggningen och syns i ljusdesignen – och det gör det i Roma.
Det här är framför allt en formmässigt tilltalande iscensättning. Marcus Olsons läckra, rock’n’rollkrigsromantiska kostymer går symboliskt i svart – matchade av ensemblens vitpudrade ansikten och svarta naglar – med designgotisk, kunglig glans från silverdetaljer. Ett föryngrande grepp som passar fint till Daniel Larssons och Louise Rymes tolkningar av herr och fru Macbeth.
Ibland framstår Lady Macbeth som enbart kall och maktgalen, men här betonas att det nog ändå kan finnas någon sorts kärlek hos det här ondskefulla paret, att kärleken liksom maktlystenheten knyter dem samman till det våldsamt karriärsklättrande team de är. En förmänskligande omständighet som kanske skapar någorlunda förståelse för denna man som peppas av sin starka och målmedvetna kvinna med schas, bas och kyssar – om än med blod på händerna.
Scenbygget utgörs av strävande trappor, för symbolisk karriärsklättring uppför blodröda trappsteg, och en till kostymerna anknytande gotikelegans, med facklor, gjutjärnsljuskronor och en kungatron i svart och silver. Och som om inte det skulle räcka för att flirta med den yngre publiken så lättar de burleska, skalliga häxorna, snaskande på blodiga grisöron, upp stämningen rejält. Det gör också Banquo (Mattias Lech) när han gör sin vålnadsscen som zombiehumoristisk splatterdocka.
Sammanfattningsvis – ja, visst är det egentligen ganska lite nytt under solen i Gotlands berömda sommarteatertradition, men det är ju helt ok med sommarteatermått mätt. Och årets uppsättning visar framförallt vilken nivå man kan uppnå om det utöver all kunskap och erfarenhet finns ett ekonomiskt stöd att luta sig mot.
Det är liksom det häxorna spår mellan raderna här. Så snälla politikerna, tänk om. Kasta inte bort en 20-årig, folkvänlig tradition till förmån för något billigare hej-och-hå-projekt eller ännu värre, något ultrakommersiellt jippo. Hjälp till att visa att Sverige kan vara ett kulturland även ur internationellt perspektiv. Varför inte rentav dubblera tidigare anslag och utöka repertoaren i ruinen med internationellt gångbara inslag som dans och opera så kanske ännu fler turister hittar dit?
FOTNOT: I samband med politikerveckan i Almedalen i juli arrangerar Romateatern en kulturpolitisk manifestation på Donners plats i Visby, tisdag 6 juli kl 20.00
Loading ...
