Debatter som började i och med Katarina Wennstams spänningsroman Alfahannen och offentliggörandet av Teaterhögskolornas forskniningsprojekt Att gestalta kön, och kulminerade i SR Ekots enkät där medlemmar i Teaterförbundet fick svara anonymt på vilka erfarenheter de själva har av sexuella trakasserier. Med ett resultat som var nedslående, näst intill chockartat: varannan kvinnlig skådespelare som deltog i enkäten har någon gång utsatts för sexuella närmanden och till och med våldtäkter, historier vi på Nummer själva kan bekräfta med ett förflutet på olika stora teatrar där vi har hört och sett både det ena och det andra, vilket vi berättar om i krönikan Teaterns manliga geni(talier).
”Jag blir givetvis skitbesviken på vad som kommer fram om trakasserier
inom teatern. Jag blir berövad något fint”
Och reaktionerna från publiken lät inte vänta på sig. Som en av våra läsare skriver i en kommentar apropå Ekots enkät: ”Jag blir givetvis skitbesviken på vad som kommer fram om trakasserier inom teatern. Jag blir berövad något fint.” Och ”Det är helt obegripligt att scenkonsten får vara en så skyddad verkstad för sånt här svineri. Snälla teaterledare, ta ert ansvar”, apropå vår krönika Teaterns manliga geni(talier).
Men reaktionen från många av de scenkonstutövare som hittills har vågat träda fram med namn för att bekräfta uppgifterna om sexuella trakasserier inom teatervärlden är märkligt defensiva. ”Det är likadant på Konsum”, hävdar en märkbart nervös Basia Frydman i en intervju i SVT Kulturnyheterna 15 februari och fortsätter: ”Det finns män och kvinnor och vi har en lek med varandra”, medan före detta teaterchefen Stefan Böhm på Uppsala stadsteater hävdar att han aldrig hört något om sexuella trakasserier under sin tid på teatern, vilket möjligen kan bero på att han aldrig själv har upplevt det.
Någon slags skräck för att scenkonsten utan en sexuell ”frigjordhet” skulle generera osexig ”pk-kultur” kan skönjas mellan raderna i svaren. Precis som reaktionerna var från många håll i teaterchefvärlden när riktlinjer för mångfald och jämställdhet kom från regeringsnivå år 2005 respektive 2006.
Och plötsligt är ämnet större än det redan är. För när man kritiserar scenkonstens värld, och filmens, för att vara sexistisk, så kritiserar man också det innersta av konstens väsen, det andliga. Som är ack så lätt att sammanblanda med det köttsliga. Och som kanske kan sägas vara den enda bonus en underbetald skådespelare som ger sitt liv och sin själ på scenen får erfara under sin livstid, lite tafs under kjolen på kollegan. Eller låt oss kalla det en lek mellan man och kvinna, där mannen ställer villkoren för leken. Kärnfrågan är om denna sexuella frigjordhet skapar bättre scenkonst?
LÄS OCKSÅ I NUMMER
Tolv chefer har gjort genusläxan
Ekoenkät om sexuella trakasserier
Ridå för Ribaud
Sextrakasserier på Kungliga Operan
Teaterns manliga geni(talier)
Kvinnliga skådespelare sexuellt trakasserade på jobbet
ANNAT AKTUELLT OM SEXUELLA TRAKASSERIER
Kulturministern kallar Teaterförbundet till möte om sexuella trakasserier
Svenska regissörsföreningen apropå resultatet av SR EKots enkät
Loading ...
