Rosens namn på Göteborgs stadsteater

Scenografin bjuder på svindlande höga klostervalv och ljudeffekterna bistår med droppande vatten, kraxande kråkor toppat med lite munksång, allt givetvis försett med ett rejält eko. Stefan Sauks William av Baskerville är en skugga av Sean Connerys milt ironiska motsvarighet i romanens filmatisering. En av ljuspunkterna är Daniel Larsson som gör sin Adso pojkaktigt storögd enligt förväntan, men ändå lyckas beröra med sin ungdomliga naivitet. Delar av föreställningen präglas av brist på förtroende för både skådespelare och publik. De spänningsmoment som förekommer förstärks genast musikaliskt och här och var dyker det upp berättare med överflödiga förklaringar till det som sker och vad karaktärerna upplever.
   För att vara baserad på en roman med så många bottnar är denna version av Rosens namn sorgligt endimensionell. Jag hade förväntat mig mer av en regissör som snart kommer fattas Göteborg.