När mörkret faller blir det liv i dockhuset och Petters (Yelda Hadodo) fantasi. Dessvärre också i skogen – där det visar sig att Fiolito (Dennis Önder) och hans 40 hejdukar härjar.
”Ingen rövare finns i skogen” ropar Petter, men leker för säkerhets skull ändå pangpang med sin korkpistol. Den kommer väl till pass när dockskåpsdockan Mimmi (Johanna Thor) och hennes oskattbara pärlhalsband behöver försvaras.
När Astrid Lindgrens berättelse om rädsla, mod och fantasi får sceniskt liv på Oktoberteatern skildras den på enklast tänkbara sätt utan krusiduller och konstigheter. En gäsp förekommer repliken ”Vi borde sova”. Otäcka ljud från skogen följs av stora ögon och små skrik.
Förutsägbart – ja, men också ärligt och rakt på sak.
Spänning och humor är två finfina ingredienser för en mustig föreställning – här har man varit generös med båda. Vad gäller spänningen har regissören Ninne Olsson fått god hjälp av Figge Holmberg, Susanne Renegård och Jonas Holmberg som med ljus, ljud och musik får Fiolito och hans rövare att plötsligt dyka upp sådär alldeles lagom skräckinjagande från mörka skogen.
Humorn är mer roligt galen än sofistikerad. Men medan barnen skrattar som vildast åt kakglufsande rövare och koreograferade träsvärdsdueller långt upp i bänkraderna uppskattar den vuxna publiken snarare de icke politiskt korrekta blinkningarna – som när Mimmi njutningsröker låtsascigg och diggar jazzmusik till kanelbullsfikat och rosa termoschokladen.
Att det till slut blir Petter som duckar bakom Mimmis trygga rygg gör dessutom att Ingen rövare finns i skogen bjuder på en modern och genusuppdaterad världsbild som heter duga.
Loading ...
