Jag skriver ”teoretisk möjlighet”, eftersom spelrummet är inhyst i trendiga R.O.O.M. på Kungsholmen i Stockholm. Ett stenkast från lattekulturens högborg Västermalmsgallerian kan den som har råd just nu gå på teater och sedan shoppa med sig scenografins soffa i svart skinn för 29 950 kr (fast nu var den visst nedsatt 20%…). Detta konceptuella val av spelplats blir helt avgörande för upplevelsen. Castas och Blomqvists nyskrivna pjäs Du och jag och barnen älskling kunde knappast haft bättre tajming efter denna vårs väskdebatt på tidningarnas kultursidor.
I pjäsen skildras ett ungt par, ett stereotypt innerstadspar á la livsstilsmagasin, i ett vardagsrum som tycks hämtat ur en lägenhetsannons eller någon coffee table-tidskrift. Det sitter prislappar på rekvisitan, allt går i svart, vitt och grått. Paret är iklädda likadana röda overaller av känt märke och ljusblå tofflor. Detta kunde ha utvecklats till ett riktigt Yes Logo-kalas om det inte vore för den snyggt förtäckta konsumtionskritiken.
Den fragmentariska och onelinerspäckade texten känns dessvärre temposvag och stapplande på sina ställen. Men mimarna Henrik Bäckbro och Linn Bergstam lyckas ändå via sitt slipade kroppsspråk förmedla en trovärdig och underhållande satir över hur dagens unga vuxna tycks ägna mer tid åt att prata om olika kaffesorter eller välja färger till vardagsrummet än att ägna sig åt sina egna och varandras känsloliv. Det är ett listigt konsumtionspolitiskt grepp i lejonets egen kula och jag hoppas verkligen att pjäsen ska drabba rätt människor under sin korta spelperiod.
Loading ...
