Kristider är omorganiseringstider. Och visst kan man plocka runt med kompanier och teaterscenener som spelpjäser, testa att flytta dem från en institution till en annan eller slå ihop två till en – men kommer man verkligen att vinna mer pengar för det? Eller finns det risk för att man i stället spelar bort dem?
Att pengarna väl ändå måste komma någonstans ifrån är en fråga som genererats av två utredningar på sistone. I sommar lägger som bekant Stockholms stadsteater ner Unga Klara – fast tanken är att scenen ska återuppstå på egna ben. Men vem ska finansiera dess exklusiva teatergärning (12–15 miljoner om året)?
Jo, för två månader sedan presenterade Kulturrådet i sin utredning av scenens framtid ett paketförslag: samarbete med Stadsteatern (vad gäller scen, marknadsföring och ateljéer), blygsamt statligt anslag och finansiering genom samarbetspartners som Riksteatern, Länsteatrarna i Sverige, Teaterhögskolan i Stockholm och Dramatiska Institutet. Det är bara det att när Nummer frågar nämnda teatrar om det sistnämnda talar de alla bara om strama budgetar och att de ”inte har gjort några utfästelser”.
Sedan var det dags för Cullbergbalettens framtid att på samma vis bli utredd av Kulturrådet – vilka är utvecklingsbehoven och hur kan verksamheten säkras? Och ser man på, Cullbergarna föreslås också dansa vidare på egna ben (bli ett nationellt kompani med egen scen – Gasklockan i Hjorthagen där Stockholms Stad planerar för ett nytt ”kulturkluster”) samt få ensemblen förstärkt och ökade produktionsmedel … Men var ska pengarna komma ifrån?
Jo, till exempel genom att huvudmannaskapet eventuellt flyttas från Riksteatern till Operan (med öronmärkta pengar och tydlig avgränsning gentemot Kungliga baletten) – ”Med Operan som huvudman finns stordriftsfördelar och större möjlighet till omprioriteringar och därmed för en optimalt större finansiering”, sade utredarna vid presskonferensen.
Hm, återstår att se om tron på idén om stordriftsfördelar är rimlig. Förslaget att slå ihop Teaterhögskolan och Dramatiska Institutet verkar till exempel ha fallit i god jord, en bra grund för utbildande samarbete över yrkesgränserna. Men nog är det en annan sak när det gäller självständigt skapande scener och grupper.
Nog är det lite frestande att säga som Marie-Louise Ekman när hon i DN raljerade över kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedts förslag i februari om att slå ihop Dramaten och Operan: ”I så fall tycker jag hellre att vi ska slå oss ihop med Melanders blommor, som ligger i fastigheten intill oss. Vi har också mycket med varandra att göra.”
LÄNKAR
Månadens teaterord
Nummers Teaterlexikon
Loading ...
