Förändringen av stödet till det fria kulturlivet som Stockholms stad har inlett har vi rapporterat om i Nummer. För att få stöd ökar kraven på självfinansiering, fler finansiärer än Staden och större publik. Förändringarna är redan igång, samtidigt som kulturförvaltningen gör en utredning av stödformerna.
Avsikten med reformen är enligt kulturborgarrådet Madeleine Sjöstedt (FP) att komma ifrån ”inlåsningseffekten”: att allt större del av stödpengarna till det fria kulturlivet går till de etablerade medan nya utövare stängs ute. En situation som också har sin förklaring i att Staden under lång tid varken räknat upp anslagen eller kompenserat för pris- och löneökningar.
Hur resonerar då kulturbyråkrater i andra svenska städer? Planeras samma omläggning av kulturstöden? Nummer tog kontakt med kulturförvaltningarna i Malmö, Göteborg och Umeå.
Även om resurserna i Göteborg och Malmö liksom i Stockholm är knappa – de tre har för övrigt löpande kontakt och träffas årligen för att stämma av och utbyta erfarenheter – så finns det tydliga skillnader i anslagsgivningen. I Umeå däremot är det medvind för kulturen just nu, eftersom Umeå är europeisk kulturhuvudstad 2014.
Dödsvariationer sattes förra året upp på Teater Insite i Malmö. Foto: Jesper Klemedsson
MALMÖ
I Malmö fortsätter S, MP och V att styra och förstärker det fria kulturlivet med 8–9 procent 2011.
– Det är klart att det finns en ideologisk skillnad mellan hur man ser på problemet med att finansiera det fria kulturlivet här och i Stockholm, säger tjänstemannen Anna Lyrevik, chef för Malmö kulturstöd.
Vad ställer ni för krav för att ge stöd? Kräver ni också större självfinansiering, extern finansiering, lokaluthyrning och ökande publiksiffror?
– Våra krav på grupperna är mycket mer allmänna. Vi ser gärna en ökning av gruppernas självfinansiering och uthyrning av lokaler men det är inget vi för fram i diskussionerna med grupperna. Externa finansiärer diskuteras inte ens som begrepp.
Har ni som Stockholm problem med en så kallad inlåsningseffekt som binder upp resurserna?
– Det är ett gammalt problem. Våra politiker har framför allt ambitionen att för det fria kulturlivet skapa goda möjligheter, inte krav på effektivisering och externa finansiärer.
Hur löser ni då problemet med inlåsningseffekten?
– Vi har inte som i Stockholm tillsatt någon utredning med uppgift att göra om stödsystemet utan vi fortsätter vår tradition med att föra en dialog med grupperna. Inte för att framför allt effektivisera verksamheterna utan för att göra dem mer kreativa.
Malmö ger till skillnad från Stockholm fleråriga verksamhetsstöd.
– Ja på scenkonstområdet ger vi 2011 fleråriga stöd till grupperna Teater Foratt och Teater Insite.
Vad tycker man i Malmö om Stockholms vägval?
– Det är spännande att Stockholm prövar nya metoder, medger Anna Lyrevik. Men det är behagligt att följa det på avstånd och att vi inte har det här.
Dansföreställningen The most pleasant of dreams kan ses 11–13 februari på Atalante i Göteborg.
GÖTEBORG
I Göteborgs stad – som styrs av S och MP – valde man för tre år sedan motsatt väg till den Stockholm nu har slagit in på. Verksamhetsstöden hade då legat still så länge att man bestämde sig för att föra över projektpengar till verksamhet. Beslutet skapade rabalder och resulterade i en utredning av stödformerna.
– Som ledde fram till att vi skulle renodla stödformerna och fick uppdraget att skapa både långsiktiga och snabbare korta stöd, berättar Kerste Broberg, verksamhetsledare för kulturstöd på kulturförvaltningen i Göteborgs stad.
– Det bestämdes också att det skulle kunna ges förhandslöfte om treårigt stöd. Det fina med det är att de är indexuppräknade. Uppräkningen är i år 1 procent.
Fyra grupper har treårigt stöd: Masthuggsteatern, Teater Trixter, Teater Uno, Dockteatern Sesam, samt gästspelsscenen Atalante. Hur hanterar ni inlåsningseffekten?
– Nyskapande är a och o. Men samtidigt har vi svårt att släppa in nya när det finns etablerade grupper som är viktiga för staden. Och då är projektstöden viktiga. Men de har alltså inte ökat. Av kulturstödsbudgeten var för några sedan uppemot 20 procent rörliga medel till projektstöd. Idag är den siffran kring 10 procent.
Så inlåsningseffekten är ett faktum?
– Det enda sättet att komma åt den är att räkna upp budgeten. Vi har fått en uppräkning 2011 och allt det går till verksamhetsstöd, där är behoven enorma. Och på teaterområdet har det betytt att det inte har blivit några större förändringar.
Vilka krav ställer ni på självfinansiering, extern finansiering lokaluthyrning och ökande publiksiffror?
– Självfinansieringsgraden är inget vi redovisar grupp för grupp utan branschvis, förklarar Kerste Broberg. Vi kan föreslå att grupperna höjer sina egna intäkter istället för att öka anslaget. Vi understryker att en verksamhet som bara har kulturnämnden som finansiär är sårbar, och hjälper till med att bolla vilka finansiärer som är möjliga och hur.
Uppsättningen av Liv Strömquists seriealbum Einsteins fru på Profilteatern i Umeå var en av årets bästa föreställningar 2010 enligt Nummer. Foto: Andreas Nilsson
UMEÅ
I Umeå har kulturen medvind just nu. 2014 är staden europeisk kulturhuvudstad. Redan från 2011 och fyra år framåt betyder det betydligt förstärkta resurser. Umeå kommun – som styrs av S och V – satsar 100 miljoner extra, och staten 170 miljoner. Pengar som är uteslutande rörliga medel till projekt.
Men den vardagliga och långsiktiga kulturverksamheten glöms inte bort försäkrar Umeå kommuns kulturchef och kulturhuvudstadsgeneral Fredrik Lindegren.
– Vi gör nu en översyn, utreder och tittar på nya finansieringsformer. Crowdfounding till exempel är intressant. Drivkraften måste finnas hos initiativtagaren. Om kommunen till exempel satsar 100 000 ska lika mycket fås fram på annat håll. Det kan vara landstinget eller privat kapital.
Ställer ni vid anslagsfördelningen krav på självfinansiering, extern finansiering lokaluthyrning och ökande publiksiffror?
– Nej, några sådana krav ställer vi inte på dem som får verksamhetsstöd. Men våra frigrupper är duktiga på de två första.
Inom den fria scenkonsten finns sedan mitten av 1970-talet Ögonblicksteatern, och sedan 1980-talet Profilteatern. Nyare grupper är Skuggteatern och Amatörteaterföreningen Grotteatern.
– Vi försöker ge dem en indexuppräkning av anslaget, dock inte från år till år.
Har ni problem med en inlåsningseffekt?
– Ännu har det inte varit ett problem. Här finns från medborgarna ett tryck på mer kultur som politikerna försöker möta. Viktigt är att i dialog med kulturlivet förankra hur kommunal finansiering fungerar. Medborgarna betalar skatt och för det får de service. På kulturområdet innebär det att vi erbjuder medborgarna professionell kultur, men också kultur som aktiverar och där man också får möjlighet att uttrycka sig, säger Fredrik Lindegren.
RELATERAD LÄSNING
Nummers artikel om samma ämne i Stockholm, ”Bristande dialog ger inkonsekvent bidragsfördelning till fria kulturlivet”
Loading ...
