Familjen är något vi alla kan relatera till, även om vi oftast kanske inte funderar över själva begreppet. Men det vill Dalateatern att vi ska göra i deras uppsättning av Liljecronas hem.
Ensemblen börjar med att leda gruppdiskussioner kring vad en familj är idag och hur den har förändrats sedan Selma Lagerlöfs tid. Via improvisationer och introducerande dockteater, där Lagerlöf agerar berättare, sveps vi av en stormvind rakt in i romanens snöoväder.
Liljecronas hem är en Snövitsaga med en gniden, slavdrivande styvmor (Susanne Hellström) som i sitt intrigerande maktspel söndrar relationen mellan Maja-Lisa (Eleanora DeLoughery Nordin) och hennes älskade pappa (Måns Clausen) som viker undan.
Här finns även ett klassperspektiv och tillika ett existentiellt stråk om vår längtan efter att hitta hem.
Det är en visuell, tidlös och medryckande föreställning med musik, dans, en accordeonist på scen, ljusprojektioner och en doft av Orienten. Kostymen bär drag av dansande dervisher vars virvlande kjolar får illustrera snöstorm, fest och känslorus. Koreografin tar avstamp i folkdans men känns samtidigt modern. I rollbesättningen har vare sig kön, ålder eller hudfärg fått styra vilket sätter en samtida prägel på scenens familjekonstellation. Spelet är utåtriktat och uttrycken stora.
Charlott Neuhausers dramatisering har bantat ner den vindlande romanen med dess rika persongalleri till ett effektivt och rakare berättande. Maja-Lisa känns glädjande nog från start mer temperamentsfull och egensinnig än i romanen. Hennes relation med bästa vännen Nora (Anna Granquist) sprakar starkast.
Det jag möjligen saknar är den trånande längtan som byggs upp genom alla hindren på vägen, innan Maja-Lisa till slut får sin Sven Liljecrona (Joel Torstensson). Här svischar deras möten förbi utan att riktigt fästa.
Dalateatern bjuder på ett drivet och mångfacetterat berättande där Olle Törnqvists musikaliska regi har tagit vara på det magiska i Selma Lagerlöfs författarskap. De skapar en säregen sagovärld, bjuder in publiken och gör oss delaktiga från start, utan att det känns det minsta krystat.