Sagan om Perseus, Spoonface Steinberg (inkl.video), Minnen av vatten

Ett måste för barnen
Sagan om Perseus med Teater Barbara
Att barn klappar in två gånger och ropar ”bravo” är ett tecken gott nog på att en föreställning verkligen har gått hem – vanligtvis får skådespelare som agerar för barn nöja sig med ett par svagt spridda applåder av klassens mest ambitiösa elever respektive burop från värstingarna.
   En annars misstroende teaterskribent när det gäller att ”poppa upp” klassiker för barn uppmanar: Gå med barnen på denna underbart gestaltade berättelse om Perseusmyten – och njut själv på kuppen. Varför? Därför att den inte är ”upp-poppad” men fängslar ändå. Se där, mytologins magiska kraft.
   Går hem i alla åldrar men rekommenderas från 10 år.
Spelas: Teater Barbara på Rosenlundsteatern, Rosenlundsgatan 12 (T-bana Mariatorget)

Om du vill bli botad från din dödsångest samt gråta en skvätt
Spoonface Steinberg på Judiska Teatern
Höstens vackraste föreställning är utan tvekan denna på lika vackra Judiska Teatern, Djurgården.
   Det kan synas motsägelsefullt att en föreställning som handlar om en autistisk flicka som dör i cancer kan vara vacker, men drömmer man, som Spoonface, om att dö som de tjusiga operadivorna, är fallet så.
   Denna föreställning inger hopp och tilltalar alla sinnen och det är inte ofta man i sann katarsis-anda gråter högt på teatern. Skådespelerskan Sylvia Rauan tillsammans med regissören Pia Forsgren har helt enkelt skapat ett litet mästerverk av Lee Halls manus.
Spelas: Judiska Teatern Djurgårdsbrunnsvägen 59 (mitt emot f d Djurgårdsbrunns Wärdshus), buss 69, svensk urpremiär lördag 8 november
OBS: Du kan se ett videoinslag om föreställningen genom att klicka på filmikonen uppe till vänster.

För dig med erfarenhet av begravningar och syskon
Minnen av vatten på Teater Giljotin
Även vid begravningar är det ofta lätt att hålla sig för skratt (se ovan recension). Men inte i denna föreställning där tre systrar möts i sin mammas hem för att arrangera hennes begravning och göra upp. Inte bara om pinalerna, utan också med sina liv och varandra där den ena synes vara mer trasig än det andra: den framgångsrika läkaren visar sig ha ett lik i garderoben, den morotsknaprande lillasystern en dold svaghet för sprit och den barnlösa partybruden en avgrundsdjup längtan efter kärlek– för att bara välja några karaktärsdrag hos dem.
   Dock kan jag ställa mig tveksam till att en ny teatergrupp som vill ”verka för ett kvinnligt perspektiv” väljer att låta sig regisseras av en man – Marcus Groth. Men det är ju som det brukar vara: kvinnan agerar, mannen regisserar! För övrigt lite roligt att föreställningen sponsras av begravningsbyrån Fonus.
Spelas: Subqult på Teater Giljotin, Torsgatan 41, T-bana S:t Eriksplan