Sagoglans i mörkerSara Lindh och Matti Bye bildar tillsammans med Kristian Holmgren en skräpromantisk liten teatermusikmaskin som strålar ut de vackraste syner och ljudbilder i Onda sagor på C/o Stockholms stadsteater.
Recensioner [2010-12-09]

Sagoglans i mörker

Onda sagor av Pär Lagerkvist
Scen: C/o Stockholms stadsteater
Ort: Stockholm
Regi: Rickard Günther/ensemblen
Scenografi: Peter Lundquist
Ljus: Lucia Sampognaro
Medverkande: Sara Lindh, Matti Bye, Kristian Holmgren
Idé och texturval: Sara Lindh, Matti Bye
Projektioner: Peter Lundquist, Magnus Fyrhake
Övrigt: Ett samarbete med Uppsala Stadsteater, Blixten & co och Limbo.
Länk: Stockholms stadsteater


RECENSION/MUSIKTEATER. Kropp, röst och musikalitet. Sara Lindh och en cirkusskrotig tvåmansorkester putsar varsamt fram sagoglansen när de berättar Onda sagor av Pär Lagerkvist på C/o Stockholms stadsteater. Nummers Maina Arvas finner tröst i mörkret.

Är det ingen skillnad på tal och sång för Sara Lindh? De framstår som blott nyanser av samma uttrycksmedel där hon skickligt använder kropp, röst och musikalitet för att trollbinda sin publik. Hon sjunger text och hon gestaltar sång.
   Det är oupphörligt fascinerande att se på när hon gör detta i musikteaterföreställningen Onda sagor på C/o Stockholms stadsteater.


Det börjar med att vi beger oss på resa med ett skepp, rätt ut i det okända. Precis som det på stora scenen på samma teater just nu pågår en annan musikalisk resa ut i det svarta (Harry Martinsons Aniara) seglar vi ödesmättat även här på den lilla gästspelsscenen.
   I mindre skala – Matti Bye och Kristian Holmgren är cirkusestetiskt skrotig tvåmansorkester i svarta hattar – men med stora känslor.


Skådespelaren och sångerskan Sara Lindh och musikern och stumfilmspianisten Matti Bye har valt ut och scenförvandlat texter ur Pär Lagerkvists novellsamling med samma namn till en scenisk berättelse där musiken med sin drömskt teatrala klang är en av stjärnaktörerna.
   Föreställningen var ursprungligen en skivinspelning och scenisk uppläsning på Uppsala stadsteater 2007, nu återuppstår den i denna iscensättning där regissören Rickard Günther tillsammans med ensemblen varsamt putsat fram sagoglansen.


Instrument, klädhängare, änglavingar, en gunghäst och annan bråte bildar med de tre på scenen en skräpromantisk liten teatermusikmaskin som strålar ut de vackraste syner och ljudbilder mot oss: onda vuxensagor om grymhet, girighet, makt, människan och överheten, livets lagars obegriplighet, döden, men också om kärleken.
   En av de bilder som stannar mest hos mig är framförandet av novellen ”Far och jag”, berättelsen om barnets söndagsvandring längs järnvägen med fadern, en färd som doftar tjära och mandelblom men som mörknar och skrämmer – och ger barnet insikt om sin till syvende och sist ensamhet i livet och om den existentiella ångest som komma skall.


Det är mörkt, men det finns tröst. Precis det som kan vara den omslutande kraften i en stund när man får en vidunderlig saga uppläst för sig. Med kropp, röst och musikalitet.

Maina Arvas

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare