Sal mirabile

Genom att Pahkinen låter sitt rörelsespråk tolkas av dansaren Pontus Sundset uppstår nya dimensioner i den strängt strukturerade koreografin. Skicklig formar Sundset rymden kring sin kropp både genom en teknik som exakt mejslar ut varje rörelse och genom en stark närvaro som ögonblickligen fångar betraktaren.
   I mötet med Sundset blir också nya aspekter av Pahkinens egen dans synliga, hon får någon att agera mot – och gör det på ett oförutsägbart sätt – vilket ger verket en intressant dynamik.
   Dansen utspelar sig i Lovisa Johanssons scenografi som från början var en installation med namnet Exsaltorium (det undergörande saltet). Nio stora svävande kristalliknande objekt ger under föreställningens gång ifrån sig salt som liksom svävar ner mot de sex glaspyramiderna på det spegelblanka golvet.
   Ljuskonstnären Erik Wiedersheim-Paul formar med hjälp av ljus ett rum kring dans och installation, ett suggestivt rum som för tankarna till ett uråldrigt underjordiskt tempel, där jag mer än gärna dröjer mig kvar.