Salongsguide: Gävle

Naturligtvis hänger en lyckad teaterkväll i första hand på prestationen från dem på scenen, men rätt stämningshöjare, bidrar till en starkare upplevelse för publiken och mer spelglädje för aktörerna.
   Jag upptäckte snabbt vikten av komforten runtom och dess påverkan på helheten när jag gav mig ut på några olika evenemang i Gävle. När man som jag dessutom sitter i rullstol, kan salongens utformning vara direkt avgörande för om det överhuvudtaget kommer att bli trevligt.

Första intryckets betydelse
Första ingrediensen för uppladdning till en föreställning är byggnaden och entrén. Ger intrycket ett förväntansfullt pirr i maggropen fångar det direkt intresset.
   Här ligger Gävle teater på första plats. Fyra stadiga pelare håller upp den mäktiga entrén, och fem trappsteg leder upp mot entréporten som välkomnar likt en öppen famn. Sämst är Folkets Hus med sitt vardagliga utseende – några intetsägande trappsteg utanför där namnet ”Folkets Hus” står med röda lysrör på taket.
   Fräckast är Konserthuset med sitt omdiskuterade bygge. När det stod klart sade man att den liknade en Löfbergs lila-burk, och eftersom Gävle är en ”Gevaliastad” gav utseendet med nybyggets form och färg mängder av upprop. Idag har vi sett betydelsen av Konserthuset och dess variationsrika utbud. Den nymoderna stilen med kaxig blåfärgad och burkliknande fasad påverkar verkligen helhetskänslan.
   Skottes drivs av en förening och har ett kommunalt uppdrag att spela barn och ungdomsteater. Där spelas nu en modern Romeo & Julia. Tre skådespelare, Marie Skönblom, Kalle Zerpe och Per-Erik Nilsson gör alla tjugo rollerna.

Foajé eller ungdomsgård?
De kulturmärkta lokalerna från 50-talet, ligger på en bakgata ganska centralt. Man möts först av deras café, och ser man inte tavlan utanför om Skottes föreställningar, kan man tro att detta bara är ett café. Ingången till salongen ligger nämligen lite avsides, bredvid och bakom serveringsdisken.
   En soft musik spelas och överröstar sorlet från cigarettbolmande ungdomar och skramlande kaffekoppar. Det liknar en ungdomsgård, men pingis- och biljardbord saknas. På menyn finns många kaffesorter, men jag häpnar när jag också ser yoghurt och fetasallad.
   Gävle teater har ett helt annat utseende, en entréhall med stengolv och ett ljudligt eko som i en kyrka. Likt kyrkans andaktsfyllda atmosfär bidrar de ålderdomliga lokalerna med en liknande känsla.
   När jag släpps in känns det ändå skönt att slippa den ljudliga hallen. Det luktar teater och jag styrs av min biljett som berättar vilken dörr jag ska välja i det halvcirkelformade rummet.

Konserthuset fräschast – Folkets Hus tristast
Detta är långt ifrån Skottes cigarettrökslukt, men fräschast är ändå Konserthuset.
   Där möts jag av en lång, stor och luftig entréhall med högt i tak. Möblemanget är stilrent och ger ett proffsigt intryck. Först ser jag en träfärgad bardisk, en coffee shop där man köper ett lättare tilltugg eller någon onyttig delikatess.
   De flesta sitter med ett glas vin men jag satsar tjugotvå riksdaler på en alkoholfri cappuccino, sätter mig i lugn och ro i de läderbrunfärgade fåtöljerna och ser bort mot restaurangen. Där erbjuds lunchservering, och middagar två timmar före en konsert.
   Ytterväggarna består av enorma glasfönster, och när jag tittar ut ser jag den upplysta kraftigt strömmande Gavleån som rinner utanför. Utsikten är fascinerande, ett bättre läge för uppladdning av sina innersta sinnen före en konsert finns inte.
   Folkets Hus är inte mycket att orda om. Inredningen är lika ointressant som utsidan, men fyller sin funktion med en glasbur där biljetterna säljs. I anslutning till hallen finns en restaurang. Den används dagtid som lunchrestaurang, kvällstid serveras middagar.

Rymlig Black Box
Skottes salong är stor och rymlig, med svartmålat golv och blåa väggar. Man kommer in på scenens nivå, och för att sätta sig på någon av stolsraderna, i den rejält branta läktarsektionen, går man upp för trappen bredvid.
   Det är en så kallad Black Box-scen, där ingen direkt avgränsning finns mellan scen och salong, utan alla befinner sig i en enda stor ”låda”. Man sitter högt och ser ner på skådespelarna, det påminner om ett gycklarspel.
   I sommar spelar de Hemsöborna utomhus på en ö i Gävles skärgård. Det blir nog lite skillnad.

Högteknologiskt konserthus
Jämför man detta med Konserthusets salong blir kontrasten stor.
   Där går färgnyanserna i ljusbrunt och något grönt. Ett enormt arbete har lagts ner för bästa ljudkvalité där datorsimuleringar har mixats till den bästa akustiken med exakta ljudspirande ytor.
   Takbalkar, balkongfronter, balkongundersidor och ställbara skärmar utgör den karaktärsfulla arkitekturen.
   De första stolarna på parkett har en lägre position än scenen. Därefter följer de resterande i svagt uppåtlutande vinkel. Jag sätter mig i en av de mjuka stolarna vänder huvudet uppåt och imponeras av lokalens höga höjd med två läktare i skilda nivåer.
    Den förväntansfulla stämningen ökar, och sorlet från den kostymuppklädda publiken tystnar. De tre solisterna Charlotta Larsson, Gunnar Gudbjörnsson och Kristinn Sigmundsson gör entré tillsammans med dirigenten Petri Sakari. Konserten med Gävles Symfoniorkester som spelar Joseph Haydens verk börjar.

Vackra Gävle Teater
Gävle teater har ett kraftfullare utseende än Konserthuset. Jag kommer direkt in på parkett, med loger runtom. Stannar upp och glömmer att leta efter mitt stolsnummer eftersom här är så vackert. Jag tittar runt i lokalen, den har högt i tak med två breda läktarsektioner i halvmånsformationer ovanpå varandra.
   Inredningen är njutbar och detaljrikedomen enorm med snirkliga mönster och utsmyckningar i varma rödbruna och guldgula färger. I taket hänger en mäktig ljuskälla i form av en stor kristallkrona, man befinner sig i en annan värld i detta sagomystiska rum.
    Teaterns café med mycket humana priser ligger på andra våningen. Där är som i salongen kungligt vackert med guldskruvade utsmyckningar. Flera kristallkronor sitter i taket, men trängseln och stressen i pausen för att hinna tillbaka är så stor att man inte hinner smälta caféts skönhet. Boka gärna bord före, då slipper du köerna och kan direkt sätta dig vid ditt numrerade bord där din beställning är uppdukad.
   Föreställningen jag såg hette Malambo och innehöll fyrverkerisprakande latinamerikansk dans.

Skolavslutning eller middagsteater
Teatersalongen i Folkets Hus utnyttjas flitigt med ett varierande utbud, och stolarna är placerade i bra lutning för god synbarhet av den upphöjda scenen, men en känsla av skolavslutningsaula drar ner betyget. Jag kan inte låta bli att höra rektorns önskan om en trevlig sommar, och se klassföreståndaren dela ut avgångsbetyget.
    Föreställningen jag såg på Folkets Hus utspelades dock i deras källare – en publiknande lokal med hög mysighetsfaktor.
    Publiken köpte sin måltidsdryck i foajén och fortsatte sedan vidare till ett inre rum där bord stod uppdukade för middag. En god pastagryta med kyckling serverades, och när skramlet av bestick lagt sig inleddes showen: SML – En kvinnoföreställning med mannen i centrum. Den bjöd på George Gershwin-musik och texter av Lena Mattson.
   I pausen funderar jag över Gävles teaterkomfort och konstaterar att den är helt okej. Det finns dessutom många arrangemang och ett brett utbud, tänker jag och doppar min mintkaka i kaffet.