I huvudsak går Europol, Eurotrash, EuroDisney, Eurosport, Eurodisco ut på att finanskrisen är en sorts klasskamp uppifrån. Foto: Jörgen Dahlqvist
Recensioner [2012-04-05]

Samhällskritisk teaternjutning

Europol, Eurotrash, EuroDisney, Eurosport, Eurodisco av Jörgen Dahlqvist
Scen: Teatr Weimar på Inkonst
Ort: Malmö
Regi: Linda Ritzén
Ljus: Johan Bergman
Medverkande: Simon J Berger, Pernilla Göst, Daniel Nyström
Länk: Teatr Weimar


RECENSION/TEATER. Sveriges mest intellektuella teatergrupp kommenterar dagsaktuell politik i Europol, Eurotrash, EuroDisney, Eurosport, Eurodisco. Björn Gunnarsson gillar att Teatr Weimar slarvar i en tät och enastående uppsättning.

Knatte, Fnatte och Joakim von Anka är sig inte riktigt lika. De diskuterar finanskrisen ur begärspolitiskt perspektiv. Naturligtvis är det Teatr Weimar som är i farten med att dekonstruera begreppet njutning, med Europas skuldkris som praktiskt exempel och apokalyptisk fond. Det är ord och inga visor: ”Vi lever vid historiens rand!” ”Vi är alla vittnen till sammanbrottet!” Von Anka vill förstås bada i pengar.

Fnatte vill äta kött, till vilket pris som helst. Hon förkroppsligar Bertolt Brechts devis om käket före moralen. Knatte är modebloggerska och tvångsshoppare, vill ha sin existentiella tomhet uppfylld av en ny väska från Dior. Gestaltens könstillhörighet beror på betraktaren, men han/hon vill i alla fall köpa sig nya bröst. Tyvärr har von Anka investerat sitt kapital i grekiska statsobligationer, så konsumtionsdrömmarna frustreras. Alla tre bor i Fuldagapet i Tyskland, där slutstriden mellan kapitalism och kommunism en gång skulle stå. Numera råder där bara meningstomhet och tristess.

Som alltid hos Teatr Weimar är texten så tät, med så många snabba referenser och citat åt olika håll, att den är svår att bena upp. Men i huvudsak går det nog ut på att finanskrisen visserligen är en sorts klasskamp uppifrån, men att de revolutionärer som tänder eldar på Atens, Londons och Barcelonas gator ändå är ute i ogjort väder. Ingen kommer undan konsumismens järngrepp. Efter murens fall är vi alla inspunna i ett globalt, diaboliskt spindelnät av beroenden och konsumistisk hunger.

Att äta de rika blir mer än bara ett slagord i föreställningen. Sveriges mest intellektuella teatergrupp gör också intellektuellt skarp dagsaktuell politisk kommentar, det är inget att förvånas över. Mera förvånande är att pjäsen har naturalistisk rekvisita, fysiskt utspel i våldssekvenser och att det hela är väldigt roligt. Det känns också på något paradoxalt sätt skönt att föreställningen inte är så minutiös i spelet. Perfektionisterna i Teatr Weimar kan kosta på sig att slarva litet med detaljerna här och där, när slutresultatet ändå är så enastående.

Björn Gunnarsson

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (9 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare