Det är långt mellan gårdarna i Byfinnar, lappjävlar och annat pack på Giron Sámi Teáhter.
Samer och tornedalningar skämtar om sig själva och sitt i kabarén skriven av Mikael Niemi, Ann-Helen Laestadius, Erik Norberg, Regina Veräjä och Maxida Märak med flera, men får också in historien om när en snöflinga orsakade snökaos i Stockholm.
Flera gånger har jag kört Luleå–Kiruna, 70 mil tur och retur, för att bevittna samiska teaterns premiärer. En sak har jag lärt mig – man bör ta med matsäck. För efter macken vid E4 i Töre är det ont om förplägnad.
Kisspaus vid polcirkeln? Nej, där var jättestängt. En annan gång blev jag gruvligt hungrig och stannade i Svappavaara i hopp om en inbakad pizza. Men icke det.
Se detta som en grundidé över ödebygden i norr och att Byfinnar, lappjävlar och annat pack utspelar sig i densamma.
I polisdistriktet Övre Lappgropen finns bara en enda invånare, poliskonstapeln själv. På fritiden begår han brott och på dagarna gör han husrannsakan i sitt eget hus. Eftersom ingen öppnar när han knackar på blir han tvungen att forcera dörren med våld.
I denna smått bisarra anda breder dråpligheterna ut sig, blandade med dragspel, ståbas och gitarr. Mycket påminner om P1-satiren Ulkojärvi närradio, fast här som tv-sändning.
Men skoterhumorn är ganska platt, och de bredbenta kepssketcherna liknar revyschablonen.
Däremellan glimmar det till i Lena Engqvist-Forslunds uppsättning, exempelvis med glesbygdspolisen. En annan favorit är det där snökaoset i Stockholm orsakat av en enda liten snöflinga på Essingeleden.
Sedan är jag svag för den opretentiösa atmosfär som Giron Sámi Teáhter utstrålar. Prosaisk scenografi, enkel klädsel och knappdragspelets toner gör mig försvarslös.
När Maxida Märak sjunger en samisk version av Steve Earls countrylåt The mountain torkar jag tårar med en servett jag stulit på macken i Töre.
Loading ...
