Samtida sexstrejkHämndlysten. Iwa Boman har översatt och bearbetat dramatikern Vivian Nielsens pjäs Kvinnornas hämnd, och är den som spelar Lysistrate.
Fördjupning [2008-08-26]

Samtida sexstrejk

intervju. Sex är makt. Det har kvinnorna i Aristofanes Lysistrate från 411 f Kr fattat. Nu sätts danska Vivian Nielsens moderna version, Kvinnornas hämnd, upp på Stockholms stadsteater. Astrid Claeson ringde upp Iwa Boman och fick sig ett varningens ord på vägen.

Säsongen på Stockholms stadsteater inleds med strejk. Kvinnornas hämnd bygger nämligen på Lysistrate av Aristofanes, men sätter de antika kvinnornas kamp i en samtida miljö: patriarkatet, vapenindustrin och bristen på kvinnliga chefsposter ska bekämpas med sexvägran.
   På fredag har denna danska komedi premiär i regi av Ronny Danielsson. Nummer ringde upp Iwa Boman som inte bara är den som har översatt och bearbetat dramatikern Vivian Nielsens manus, utan också står på scenen som kvinnornas ledare.


Varför Lysistrate 2008?
   – Det har att göra med samarbetet med Nørrebroteatern i Köpenhamn. Där skrev Vivian Nielsen en modern Lysistrate. Ett försök att undersöka om man kan skriva en modern komedi. Det skrivs ju inte så många komedier om samhället idag.


Så kan man då skriva en modern komedi baserad på det här antika dramat?
   – Jag har översatt och bearbetat Nielsens version till svenska förhållanden, och jag tror visserligen att vi har kommit längre i jämställdhetsarbetet än Danmark. Men problemen är ju aktuella, eftersom det är så dåligt ställt med kvinnor i näringslivet och kvinnliga professorer och kvinnors löner. Det finns mycket att göra – vilka står för det obetalda hemarbetet, packar barnens matsäckar till skolutflykterna, städar och lagar mat?


Vem spelar du?
   – Jag gör Lysistrate, jag sammankallar kvinnorna och säger att det inte blir mer sex förrän vi har makten. Hahaha.


Är sex fortfarande en maktfaktor?
   – Det kan man väl verkligen diskutera! Man använder det väl mycket hemma. Om mannen varit dum vill man ju inte ligga med honom på kvällen.


Men det blir ju trist för kvinnor också!
   – Visst, om man inte har större behållning av att läsa en bok. Jag tror att det var Björn Ranelid som hade med det i sitt sommarprogram: om alla kvinnor vägrade sex skulle människosläktet dö ut inom kort. Sex är en otrolig maktfaktor. I krig används ju våldtäkt som en aktiv krigshandling och om man tittar på afrikanska länder där hiv-smittade män tror att de blir av med sjukdomen om de ligger med en oskuld ser man också att sex är en klar maktfaktor.


Har det påverkat att det är en man som regisserat?
   – Nej, det tror jag inte. Han är dessutom en man som lever med män, fast han har levt med kvinnor också och det är han noga med att påpeka. Egentligen ska det inte ha någon betydelse men vi har haft rätt underliga regianvisningar. Det är bra att ingen utifrån lyssnar. De skulle undra vad vi håller på med.


Ni är åtta kvinnor som spelar både kvinnor och män i pjäsen, hur har det varit?
   – I början undrade vi hur vi skulle göra män, men nu är det känsligare att göra kvinnorna. Kommer folk att tycka att vi gör dem dumma och enfaldiga? Kvinnor har helt andra regler för hur vi får se ut: är det urringat sänder det en signal, målar vi oss eller inte? Män har det mycket enklare. Men kvinnor måste få vara fjompiga och vampiga utan att bli stämplade som dumma!


Blir man stämplad som dum om man är det?
   – Kvinnliga forskare får inte samma tilltro om de har stor byst. Om man har stor byst måste man dölja det, männen kan inte fokusera på annat än tuttarna och tror att kvinnorna är sämre forskare. Snacka om att det är laddat. I min bransch – om man inte är sjuhelvets snygg – måste man vara gift med en regissör. Oj, nu studsar min kollega till här bredvid! Men så är det: en kille kan ha mage och sneda tänder eller vad som helst och de får roller i alla fall. Och om man är väldigt skärpt ligger man lågt med det för att inte regissören eller någon annan ska känna sig hotad. Jag kan tycka att man blir typecastad. Till exempel ser ju jag väldigt oaristokratisk ut och mitt utseende gör att jag ofta får spela vårdande roller eller piga. Fast jag har spelat överklassdamer också.


Till sist: varför ska man se Kvinnornas hämnd, tycker du?
   – Jag brukar varna och säga att om man är känslig för sexuella ord och åtbörder ska man inte se den alls. Det är mycket kuk och knulla. Men det är en komedi, det får man inte glömma. Jag är inte övertygad om att kritikerna kommer att älska den, men jag tror att publiken kommer att göra det och det är det viktigaste. Att vi har roligt, och att folk får ut någonting av att se föreställningen. Och så är det ju kvinnor av olika sorter på scenen, och en är väldigt gravid!


 


FAKTA
Kvinnornas hämnd har premiär på Stockholms stadsteater fredagen den 29 augusti.

Astrid Claeson

Share/Bookmark
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare