Det står ett skimmer omkring ordet ”entreprenör” i dessa dagar. Med entreprenöranda ska allt från den enskilde arbetslöse till hela samhällsekonomin räddas. Mer sällan diskuteras hållbarhet och mening med den F-skattemärkta verksamheten. På Smålands musik och teater har författaren Klas Abrahamsson fått i uppgift att sätta gaffeln i denna uppblåsta förhoppningspudding på företagandets egen hemmaplan. Han har levererat vassa dissekeringar förr, inte minst Ingvar! – en musikalisk möbelsaga.
I Entreprenören från helvetet står den arbetslösa Irene i centrum. Omorganisationer har gjort henne utan jobb, söndercoachad och desillusionerad pimplar hon boxvin, men upprätthåller ordningen i hemmet med man och två halvt utflugna barn. Efter att hon skadats vid en olyckshändelse får hon en snilleblixt och bestämmer sig för att ta kommandot och förändra sitt liv. Hon ger sig fräckt in i rekryteringsbranschen och blir en uppburen expert på att avskeda folk.
Så långt anar man chanserna att skapa svidande samtidskritik. Men det vill sig inte på teaterscenen i Kulturhuset Spira. Åsa Arhammar i rollen som Irene gör ett gediget arbete, hennes åsidoställda Irene kämpar för att behålla värdigheten och när hon tar tillfället att vända vad hon har lärt av nederlagen till sin fördel är det lätt att heja på. Tillsammans med Hanna Schön, i rollen som kompis och kompanjon, blir det några uppiggande och sedelärande stunder. Men som helhet är det för statiskt och mot slutet pyser all luft och energi ur uppsättningen, trots att helvetet öppnar sig. Inget fastnar i halsen.
Pjäsen framstår som ett pratstycke riktat mot en kommenterande kör, här placerad som en osynlig åhörare i skyn. Charlotta Nylunds scenografi med stramt centralperspektiv begränsar mer än den lyfter spelet. Öllegård Goundstroems regi rår inte på materialet. Tematiken fransar ut, komiken föder få skratt och satiren tar aldrig riktigt skruv. Att ta till strykjärnet i kapitalisternas märkliga nattvardsscen, blir snarast ett tecken på kreativ desperation.
Loading ...
