Sandvargen på Intiman i Malmö

Uppsättningen verkar inte kunna bestämma sig för om den ska vara ett spralligt musikspektakel eller om den ska ta tillvara Åsa Linds vardagsfilosofiska bon mots (”blåmärken är modighetsmedaljer”). Detta resulterar i alldeles för stora tempoväxlingar, och tyvärr också i publikleda. När arbetslivets mödor gestaltas som ett balettartat Sisyfosflyttande av stenbumlingar är föreställningen lysande. När Sandvargen ska föra dialog med sin skyddsling Zackarina, om lösningar på uppfostrans dilemman, är den ett sömnpiller. Varför inte göra en renodlad musikal i stället, om det är det man egentligen vill? Men framför allt, varför inte våga göra talteater som fångar uppmärksamheten med skärpt skådespeleri och distinkt tilltal.