Sånt händer på Malmö dramatiska teater

David Hares pjäs Sånt Händer diskuterar problematiken med USA:s anfall av Irak. Och det är kanske nu, ett par år senare, som vi behöver friska upp minnet innan händelseförloppet bleknar bort.
Här får vi, med David Hares blick, kika in bakom gardinerna till maktens rum från 11 september 2001 och framåt.
    Scenografin är sparsmakad och smart. På scenen befinner sig en stor samling skådespelare som spelar flera roller. Svårigheten för regissören blir att skapa en täthet och samspel mellan alla dessa karaktärer. Det blir då och då lite hoppigt, stirrigt och ytligt. Replikerna yr i luften.
    Huvudkaraktärerna fungerar emellertid bra. Göran Dyrssens George Bush är tystlåten, närmast uttråkad. Med sitt koliknande ansiktsuttryck och med kepsen på huvudet blir han en härlig kontrast till Mr Blair, skickligt imiterad av Stefan Marling. Denne äppelkindade engelsman som lite nervöst knäpper och knäpper upp sin kavaj i ett försök att vara både artig och tydlig på samma gång. Och Astrid Kakuli är nästan kusligt lik sin rollkaraktär Condoleezza Rice. Men kanske är det ändå Fredrik Gunnarson som Colin Powell som blir den mest intressanta och mänskliga karaktären – den pressade och tvivlande utrikesministern.
    David Hare påtvingar ingen att välja sida. Ett klassiskt imperiekrig eller en befrielse av ett folk under en terrorregim? Frågan står öppen.