Visst sitter sången och dansen lika tajt som discobrallorna på Andreas Lundstedt, även om uppsättningen fullständigt saknar dramatisk skärpa och är till hundra procent 70-talsnostalgisk verklighetsflykt. Någon vidare teaterupplevelse går inte att tala om här och det är en gåta hur man år 2005 lyckas fälla så här många patetiska, sexistiska skämt okommenterade på en teaterscen. Men det är ju förstås inte Lundstedts fel.
Lite oväntat seglar dock norrmannen Jørgen Olsson upp som den nya stjärnan på den svenska musikalhimlen. Förhoppningsvis är han Skandinaviens nästa Broadwayexport och på galapremiären gjorde han till och med självaste Peter Jöback tårögd med sin storslagna tolkning av Bee Gees melodramatiska Tragedy. Om det var av kärlek eller avund var dock svårt att uttolka i salongsmörkret.
Ångertårar borde emellertid regissören T J Rizzo fälla.
Loading ...
