Scalateatern: Ulla Skoog m. mus

Ulla Skoog är rolig. Hon är skicklig i sitt gebit som ståuppare och ingen kan gå från hennes show och klaga på att hon inte gjorde sitt jobb. Hon har den rätta tajmingen, de lagom provokativa skämten och alltid ett öra och öga ut mot publiken.
   Ändå känner jag mig mest av allt placerad i en sit-com med förprogrammerade skratt. Ulla Skoog har en del otroligt fyndiga poänger då hon skämtar om manligt/kvinnligt, om sin norske pianist, om kärlekslängtan och åldersnoja. Men allvarligt talat, är det verkligen fortfarande kul att kalla filmen Borta med vinden för Vekk med pusta på norska? Not! Men publiken frustar.
   Inget av detta är Ulla Skoogs fel. Hon kan inte hjälpa att publiken är inställd på skrattfest. Hon kunde möjligen vrida till sin show en gnutta till, passa på att göra den lite farligare, lite mer utmanande, till något annat än igenkänningskomik i stunden. När hon nu ändå har den stora förmånen att kunna fylla teatersalongerna kväll efter kväll menar jag…