Teater i hängmattanCykelsommar, poesi, dramatikerdebutanter, radioteater. För dig som vill ta med dig scenkonsten på semestern.
Fördjupning [2009-06-25]

Teater i hängmattan

LITTERATUR. Du som har svårt att slita dig från hängmattan, stranden eller syrénbersån i sommar kan fortfarande få dig en hel del scenkonst till livs. Ta hjälp av Nummers bok- och skivhög med tips för semesterfiraren som vill lyssna, titta och läsa scenkonst.

Dramatikerdebuterande rockräv
Pjäser är utmärkt hängmatteläsning. Den uppbrutna dialogformen tillåter såväl korta powernaps som längre saftavbrott i bersån, det är alltid lätt att hitta tillbaka i texten. Turnécomebackaktuella Ulf Lundells pjässamling 6 pjäser kittlar dessutom resfebern med spelplatser som ”badstranden vid en skärgårdsfjärd” (Kejsardyk) och ”ett hotellrum i Varenna” (Como). Här kan man förlora sig i exotiskt lyxiga miljöbeskrivningar i repliker som: ”Champagnefrukost här. På Orientals terrass. Vid Chao Phraya?” (Oriental).
   Eller förbryllas över andra repliker som: ”Jag är helt vilsen i det mångkulturella. Det är för mycket helt enkelt. Jag skiter i islam” (Offpist). Visst regnar såväl floskler som sunkigt manschauvinistiska uttryck (”… det där jävla tjatet om kvinnofällan. Fy fan! Damerna, NI, inte bara pratar utan LEVER med och efter kluven tunga …”) när Sveriges mesta rockräv debuterar som dramatiker vid 59 års ålder, även om där också finns samtidsbeskrivningar som påminner om Lundells storhetstid som generationsförfattare med romaner som Jack (1976) och Kyssen (1981).
   Hur det sceniska resultaten av dessa pjäser skulle bli är mer tveksamt. Bara en av dem har hittills förvandlats till kött och blod, Backstage, som hade premiär i april på Moment teater och som Nummers recensent beskrev som en ”gubbrocksthriller som diskuterar förhållandet mellan konstnären och publiken”.


FAKTA
Titel: 6 pjäser
Författare: Ulf Lundell
Förlag: Wahlström & Widstrand


 



Inga döda gubbar
Ny text! är projektet där flera teatrar gick samman för att locka fram, just det: nya texter. Det skickades alltså in massor av nya texter från dramatiker i vardande, det ordnades massor av uppläsningar och det blev en bok med ett urval färska pjäser.
   När bok nummer två är här, Ny text! Volym 2, har det hela samtidigt blivit ett årligt återkommande projekt. Grattis till oss som gillar nyskrivet alltså! Som gillar när redaktören Samuel Ek säger att scenkonsten måste se förbi de gamla manliga klassikerna och ”våga lite mer och inte bara sitta på kulturarvet, för vilket arv ska vi då lämna efter oss?”.
   Sagt och gjort. Nya bidrag till kulturarvet är Anna Lina Hertzbergs kommunikationspoetiska relationsdialog För tidigt födda vill inte gapa, Frida Björsells tjuvrökande tonåringar i Sanna & Moberg, Helena Österlunds mystiska monolog om en kvinna som plötsligt hittar en baby hemma, Laura Wihlborgs språkmöte mellan verklighet och overklighet i Jag står inte bara med utsträckta händer, Louise Löwenbergs och Eva Johanssons smygigt mörka övergreppsdrama Kusiner, Elmira Arikans vardagssaga i skogen bakom skolan, Planen, Helena Granströms kroppsligt filosofiska Egodelar, Moa Ailerts uttalad undertext-lekande Rör vid mig, Manda Stenströms och Matilda Amundsens bloggpjäs Leave the building Allis!.
   Varsågod.


FAKTA
Titel: Ny text! Volym 2
Redaktör: Samuel Ek
Förlag: Riksteatern


 



Cirkus eller freakshow i norr
Sommaren 1833 får den danske skådespelaren Simon Martin Spindler blankt nej när han vill hyra Tromsös amatörteatersällskaps teaterlokal. Svaret vittnar om en tid där amatörteatern sågs som mer konstnärligt högtstående än den professionella tillresta och kommersiella. En tid när Sundsvall hade ett av landets största teaterutbud och Sveriges 35:e största stad, Östersund, det tolfte största teaterlivet.
   Den 459 sidor tjocka volymen Artister i norr innehåller en hel del intressant läsning om ett tidigare sparsamt utforskat teaterhistoriskt område. Här tecknas en angelägen och bred bild av de nordiska nationella teaterhistorierna ur ett nordligt perspektiv under en tid där nationsgränserna växer sig starka och sätter käppar i hjulet för turnéer som inte bryr sig om vilken nationalitet publiken har.
   Mycket är ren grundforskning: Hur mycket underhållning fick sig egentligen luleborna till livs i det sena 1800-talet? Var det mer eller mindre än i Piteå? Vem satt i salongen? Och vad var det mest av – cirkus, freakshow eller teater? Och hur förhåller sig genrerna till varandra? Det är några av frågorna Artister i norr ger svar på.


FAKTA
Titel: Artister i norr – Bottnisk och nordnorsk teater och underhållning på 1800-talet
Redaktör: Claes Rosenqvist
Förlag: Kungliga Skytteanska Samfundet i Umeå


 


Vad finns i fiollådan?
Då kan man lika gärna kittla varandra är ett detaljnördigt personporträtt på en av Sveriges stora skådespelare, en briljant gigant med en stämma man inte kan glömma. Journalisten Johan Erlandsson författardebuterar med en grundlig genomgång av Allan Edwalls liv. Det vill säga – eftersom han var arbetsnarkoman – hans teater- och filmkarriär från ax till limpa (från jämtländsk kiseldarson till teaterdirektör). Med pressklipp, intervjucitat, privata brev och många fina anekdoter berättade av vänner och kollegor.
   Det är spännande att läsa om hans inte så kända tidiga år i det militära, om hans metod att ”stanislavska” sig fram till en roll – som oftast innebar grundlig research om rollkaraktären (men ibland enbart att sova), om alla hans fantastiska roller, om att han smet från ett hälsohem i Dalarna för att gå med i en demonstration mot Pinochet … och mycket mer.
   Ett fint kapitel är det om skådespelarens i allmänhet och Edwalls i synnerhet hemliga rum. ”Allan hade ett hemligt rum. Det där hemlighetsfulla rummet är en stor tillgång som skådespelare. Man blir förundrad, man undrar vad som finns där i fiollådan”, säger Börje Ahlstedt. Erlandssons bok ger så klart inte ett entydigt svar på vad det var som fanns där, men står på en tydlig grund av politisk beundran och vördnad inför en sann idealist som ”inte slutar angå”.


FAKTA
Titel: Då kan man lika gärna kittla varandra
Författare: Johan Erlandsson
Förlag: Atlas


 



Filmisk-poetisk cykelsommar
Vid första bästa sommarskur av lämplig längd (29 minuter), flytta in för en liten filmvisning. 300 mil cyklade Emil Jensen runt i Sverige med sin spoken word-föreställning för att tja, rädda världen.
   Det krävs en stor portion envist miljöpatos, ett visst mått av självgodhet (och låten Jag tror att jag är nått), en bra cykel och naturligtvis en bra show för en sådan ambition. Och så klart, ett filmteam (Herman Nygren och Oskar Karlberg) som följer en i hasorna och dokumenterar äventyret i on the road-poetiska Sverigebilder varvat med liveklipp från föreställningarna.
   Ett och annat goddag yxskaft-snack med olika typer på vägen hade man kanske kunnat mista, det finns lokalfärg och människomöten så det räcker ändå, men sammantaget är det en liten bagatellbehaglig filmisk kram och spark i baken på en gång, som väl sammanfattar Emil Jensens budskap.
   Att följa med på färden är därför inte bara roligt för oss som var med när Jensen gav sig av, eller för dig som kanske följde resan på bloggen, såg föreställningen eller lyssnade på musiken (i dvd-paketet medföljer även en bonus-cd).


FAKTA
Titel: 300 Emil
Regi: Herman Nygren och Oskar Karlberg
Produktion: Team Tony


 



Råromantiska formuleringar
Iso Porovic är ett välbekant namn i teaterkretsar, många förknippar honom kanske med rollen som Karl-Oskar i Riksteaterns uppsättning av Utvandrarna 2007. Att han även är verksam som författare är inte lika känt. Men i våras kom hans femte diktsamling ut – den första på svenska.
   Porovic är född i Serbien och studerade vid Akademin för scenkonst i Sarajevo, men är numera fast anställd skådespelare på Teater Västernorrland där han under våren har spelat dansbandsdrömmande Pierre i Sockerdagar, en föreställning som enligt Nummers recensent var ”fruktansvärt rolig, folklig och träffar rakt i solar plexus”.
   Med dikterna i Den mystiska reträtten visar Porovic upp en helt annan sida av sitt konstnärskap. Här möter vi en man förankrad i olika europeiska kulturer, och som ser på världen med tillförsikt.
   Språket kan ibland kännas väl manieristiskt och högtravande: ”Min vår var en stigande flod / i varmare land stod min vagga” (Min hembygds höga visa) ger snarare associationer till antikens hymner än 2009 års högteknologiska samhälle. Men samtidigt är det lätt att charmas av råromantiska formuleringar som ”… då drömde jag om dina händer / Jag flöt på sjöns barm / och gömde mina ögon i ditt hår (Å!)”. Lika poetiska är de illustrerande bilderna tagna av kollegan Lia Jacobi, till vardags grafisk formgivare på Teater Västernorrland.


FAKTA
Titel: Den mystiska reträtten
Författare: Iso Porovic
Förlag: Scenkonstbolaget

Malin Palmqvist, Ylva Lagercrantz och Maina Arvas

Share/Bookmark
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare