Recensioner [2004-03-23]

Scenkonst som rockar X 2

Att bra scenkonst rockar och att scenkonst som rockar är bra, vet vi redan. Nummers teaterhelg bjöd på två evenemang som med fler än tre ackord bekräftar tesen. Ett vid Gustav Adolfs torg och ett i Gubbängen.

Vad har punkfarfar Iggy Pop gemensamt med en ballerina i tyllkjol? Mer än man skulle kunna tro faktiskt. Fotografen Mats Bäckers retrospektiva utställning på Dansmuseet bär den sammanlänkande titeln Raw Power, å ena sidan en Iggy and the Stooges-platta (och låt), å andra sidan en förutsättning för hela danskonsten.
   I utställningen samsas Bäckers tidiga 70- och 80-talsbilder av punk- och rockikoner – utöver den senige mr Pop exempelvis även herrarna Jagger & Richards, Marianne Faithfull, Joe Strummer, Johnny Thunders, David Bowie och Joakim Thåström – med Bäckers senare arbeten från scener som Dramaten och Operan. Här finns prima ballerinor, operadivor och skådespelare i klassiska poser, ovanliga kompositioner och på välkända affischbilder.
   Detta är en utställning som förmedlar starka känslor med en grabbnäve nostalgi. Scenhistoriskt ögongodis med andra ord.

En Gubbängsodyssé
Regissören – och här även manusförfattaren och aktören – Andreas Boonstra är van att rocka loss på teatern. Samtidigt som han i sin nya uppsättning slitsat upp bröstkorgen för att blotta sitt hjärta, bär han skinnbrallor, solbrillor och en gitarr, där han vevar på med sköna covers i en sorts rockmusikaltolkning av Odyséen. Han har lånat berättarkonturer från Homeros för att belysa den personliga tragedi förlusten av hans syster inneburit samt hur den påverkat hans världssyn. Det blandade rockströsslet är lånat av Alice Cooper, Iggy and the Stooges (från ovan nämnda platta!), New York Dolls och David Bowie med flera.
   Som alltid är den spretiga teaterestetiken rådande på Gubbängsscenen Moment och som åskådare skickas man dessutom ut i en känslomässig berg- och dalbana. Men det personligt privata blir aldrig besvärande sliskigt. För de nostalgiska partierna, med realitypräglat in-i-kameran-prat av Boonstra själv som kniper åt ordentligt om hjärtat och retar tårkanalerna, kontras snabbt av ett Iggy Pop-finger mot samtiden i form av träffsäkra reklamfilmsparodier och dokusåpesatirer som snarare påfrestar diafragmans skrattmuskulatur och får en att fundera allvarligt över om teven därhemma nog inte snart åker ut genom fönstret.

Cecilia Djurberg

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (0 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare