Det skulle vara lite för enkelt att hävda att det bara är de indiska influenserna som karaktäriserar Shobana Jeyasinghs koreografi. Visst är den Indienfödda koreografen en föregångare, som redan under 1980-talet skapade kreativa möten mellan indisk och västerländsk dans, vilket också Configurations som ingår i dubbelprogrammet Classic cut visar. För historieskrivingen är det också påpassligt att visa ett exempel på hur just den fusionen kunde se ut 1988.
Shobana Jeyasingh framhäver dock att 2012 års version av Configurations är en nytolkning av verket eller med hennes ord en re-imagining. Men det som framförallt utmärker Shobana Jeyasinghs danskompani är hur de hela tiden vill förankra det traditionella i såväl det urbana som den sociala, men även mediala omgivning som de verkar i. Ibland blir inte resultatet alltid det önskade även om ambitionerna är tydliga som i inledande Dev Kahan Hai?/ Where is Dev?
Jämfört med kompaniets första gästspel i Sverige och på Dansens hus för två år sedan är det nya verket lite av en besvikelse. Trots att anslaget med coola solglasögonförsedda dansare, en stor och liggande filmduk som bakgrund samt Niraj Chags energiska och elektroniska ljudmassor med samplade röster känns lovande faller Dev Kahan Hai?/Where is Dev? hela tiden isär. Den smarta ytan förmår inte på något sätt att dekonstruera den Bollywoodiserade schablonbild av det indiska som Shobana Jeyasingh uppenbarligen leker med.
I Dev Kahan Hai?/Where is Dev? är den kvinnliga huvudpersonen ingen passiv gestalt, som bara väntar på att en man ska komma och hämta alternativt rädda henne, intressant med tanke på könsrollerna i den indiska tempeldans (Bharata Natya) som Shobana Jeyasingh är skolad i och som är en solodans enbart utförd av kvinnor. Den kvinnliga solodansarens personliga handlingsutrymme i den rituella solodansen var begränsad eftersom dansen skulle skildra guden Shivas gärningar.
Tidigare i veckan framförde Shobana Jeyasingh Dance TooMortal i S:t Jacobs kyrka vid Kungsträdgården. Verket är specialskrivet för just kyrkorum och har sedan premiären i juni i Venedig getts i en rad kyrkor runt om i Europa.
Här utnyttjas bänkraderna när de sex röd- och lilaklädda dansarna formligen flyter fram över, mellan och i kyrkbänkarna. Publiken placeras till största delen stående mitt i koret som en sorts kör medan de oerhört samspelta dansarna alltså befinner sig i bänkraderna precis framför. Det hela är ett både oväntat och oerhört livsbejakande i sitt sätt att använda det laddade rum som kyrkorummet alltid utgör. Extra effektfullt blir det när den tidiga eftermiddagssolen strålar in genom de höga kyrkfönstren och blandas med det artificiella strålkastarljuset i det lätt rökfyllda kyrkorummet. Tillsammans med Classic cut blir TooMortal då till ett bevis på att Shobana Jeyasingh verkligen är mångspråklig som koreograf.
Loading ...
