Att ett kaxigt band som The Rolling Stones med sin I´m free (to do what I want) står för en av signaturmelodierna i Rövare på Unga Dramaten känns lika genialiskt som självklart. Precis som Stones vill rikemanssonen Karl von Moor uppror. I Danilo Bejaranos lika ungdomligt intagande, som av viljestyrka präglade, gestalt vänder han upproret mot etablissemanget och sin pappas smutsiga affärsimperium. Med spjuveraktig bestämdhet utmanar han makten och utnämner sig själv till kapten i egen frihetsarmé.
När Friedrich Schiller låter Karl bränna skolböcker på internatskolan och bli relegerad är det måhända en personlig framtidsprofetia. Själv blev den tyska Sturm und Drang-författaren nämligen placerad i fängelse i fjorton dagar och dessutom förbjuden att skriva dramatik, efter att år 1781 ha skrivit Rövare under sin tid på Die Karlsschule (!) – den militärakademi, där hans far hade placerat honom mot hans vilja.
Att Schillers berättelse handlar om frihetens och individualismens pris blir tydligt i en annan av föreställningens sånger: ”Frihet är det bästa ting, som sökas kan all världen kring.” förvrängs, av Bejaranos smilgropsleende Karl, till ”Frihet är det bästa ting, som köpas kan all världen kring” när internatskolekompisarna framför Biskop Thomas frihetsvisa i spröda stämmor. Tillsammans bildar de en välkammad kvartett i slips, väst och knäbyxor, en Harry Potter-armé, som så småningom tappar fotfästet i revoltens berusning.
Jens Ohlin och Hannes Meidal har bearbetat Schillers text och gjort den till ett vildsint möte mellan upplysningstidens 1700-tal (där krinolin och peruk är tvingande formar att hålla sig inom) och lag- och tidlös rövarkula på förscenen. På det koboltblå podiet dör pappa fursten (Per Mattsson) en stillsam död, medan den känslige och älskansvärde sonen Karl förvandlas till alltmer känslokall bandit och mördare utom hans åsyn. Lillebror Franz (Hannes Meidal med obetalbar mimik och maktfullkomlig diktion), som inte har annat än en illa dold irritation att hämta från fadern, förbyter sin svartsjuka till hat och spelar ett lömskt spel för att göra sig av med brodern.
Rövare i Ohlins iscensättning en berättelse om tonårsrevolt, om hur stark idealism kan förvandlas till personligt krig. Det är en föreställning som också landar i frågan om hur långt vår acceptans för individens tankar sträcker sig. Magnus Lindmans uppdaterade översättning och Unga Dramaten-ensemblens stormiga engagemang, väcker liv i Schillers tankestoff och anpassar det till ett tidlöst nu, i vilket det känns lätt och lustfyllt att kroka tag och följa med. ”I´m free to do what I want!” Vem vill inte sjunga med Mick Jagger i den frasen? Frågan är till vilket pris?
Loading ...
