Utanför Alleröd på Själland ligger flyktingförläggningen Sandholm. I närheten ligger teatern Mungo Park. Därifrån kom svenske regissören och teaterledaren Moqi Simon Trolin tillsammans med unga dramatikerstjärnskottet Anna Bro i mitten av 2000-talet för att samla material till en pjäs.
Pjäsen blev en succé och nu har uppsättningen flyttats över Öresund till Helsingborgs Stadsteater, med bara språket och ensemblen utbytt.
I centrum står en gestalt kallad Job, auktoritativt spelad av Maria Kulle. Som sin bibliska namne klandrar hon Gud för dennes likgiltighet inför lidandet. Hon ska skriva en rapport till himlen – som hon säger sig vara flykting från – om alla de spillror till människoliv som från världens alla väpnade konflikter flutit upp på de själländska kusterna. Likt Indras dotter är hon en gudarnas undersökande reporter på jorden.
Med fyra skådespelare och fjorton roller blir det många rollbyten, för det mesta markerade av olikfärgade t-tröjor. Den snabba rytmen fungerar bra, men tonfallen och gestiken blir ofta smäktande sentimentala, på gränsen till pekoral. Det är inte utan att man undrar om flyktingarna på Sandholm verkligen varit så till den milda grad teatrala.
Den kosovoalbanska Baba fruktar för sin sons liv om han reser tillbaka till Kosovo. Men sonen har ett barn med en dansk flickvän, och på grund av den stränga danska invandrarlagstiftningens paragrafer om giftermål med utlänningar tvingas han ändå tillbaka. I utkanten finns några arabiska ungdomar, en kurdisk flicka som letar efter sin mamma, en romsk flicka – inlevelserikt gestaltad av Lennart Almroth – samt personal och poliser i anslutning till förläggningen.
Även om gestalterna är berörande, är upplägget lite för mycket ungdomspjäs med överstarka effekter. Kanske hade det varit mera rimligt i sammanhanget med mera nedtonad autenticitet, med mindre risk för karikatyrer, som en gest av respekt gentemot de människor som porträtteras och deras värdighet.
Loading ...
