Anja Susa har varit konstnärlig ledare på Duško Radovic-teatern i Belgrad. Nu regisserar hon på Backa teater i Göteborg. Foto: Jonas Kündig
Fördjupning [2012-03-15]

Serbisk stjärna skildrar våld på Backa

INTERVJU. Kan en våldsam småpojke gestaltas av en nunna? Vad har dataspel med folkmord att göra? Nummer har kikat på en atypisk pjäs och pratat fin- och fulvåld med serbiska Anja Suša, som sätter upp5Boys.com på Backa Teater.

På lördag vankas unik premiär på Backa Teater. Serbiska stjärnregissören Anja Suša regisserar prisbelönta 5Boys.com av den slovenska dramatikern Simona Semenič. Fem kvinnor i festklänning, nunnekläder och geishaskor föreställer ett gäng 11-åriga pojkar i en kontext av våld. Nummer tog färjan till Göteborgs norra älvstrand för en smygtitt på inledningsscenen och en pratstund med Anja Suša, som uppskattar Semeničs sätt att tydliggöra våldets närvaro i samtiden:

   – Ja, och då menar jag både det otillåtna våldet och det som är socialt accepterat, säger Anja Suša.

Som i den inledande scenen, där vi får se en lek med superhjältar som slåss?
   – Precis. Den scenen är humoristisk, till skillnad från senare sekvenser där till exempel våld i familjen och förföljelser av homosexuella tas upp.

Varför just superhjältar?
   – Superhjältar accepteras ju som våldsutövare, liksom karaktärer i actionfilmer och dataspel där våld till och med uppmuntras. I Grand Theft Auto får spelaren bonus om han kör över människor, närmare bestämt Hare Krishnas. För mig är det viktigt att ta upp samtida våldsformer.

Att det är fem vuxna kvinnor som gestaltar ett kollektiv pojkar är en uttalad strategi hos Semenič, som Anja Suša gillar skarpt.
– Ja, och jag måste säga att det är ovanligt med samtida dramatik med så intressanta roller för kvinnor. Delvis motiveras greppet så klart av genus i förhållande till våld. Genom att använda kvinnor blir kopplingen mellan våld och en manlig kultur tydlig. Man tvingas ställa sig frågan vem som producerar våld – är det bara männen som går i krig? Är det kvinnorna som tar hand om de sårade? Jag har inte svaren, men jag tycker att det är intressanta frågor.

Till sist: hur har det varit att jobba med en svensk ensemble?
   – Suveränt. Var och en har varit strålande, inte minst med tanke på vilken svår uppgift det är att spela en sådan här pjäs. Och jag har lärt mig lite svenska,  tack vare ett tvåspråkigt manus och fin kommunikation med skådespelarna.


Från 5Boys.com. Foto:Ola Kjelbye

Liv Landell Major

Share/Bookmark
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare