Som flitig teaterbesökare har man naturligtvis ett särskilt förhållande till Shakespeares Hamlet. Kanske hör man till dem som tänker ”Nämen hua! Inte ännu en Hamlet!” och spar biljettpengarna till något annat. Möjligen är man tvärtom en sån som smackar förtjust med läpparna och tänker ”Mmm, ännu en Hamlet att gnaga på”. Då ser man förstås varje ny uppsättning.
För den mindre extrema publikkategori som hamnar någonstans däremellan, eller åt dem för vilka prins Hamlet fortfarande är en främling, har vi benat upp och jämfört vissa element i Stockholms- respektive Upsala stadsteaters aktuella uppsättningar, så att du själv ska kunna orientera dig fram till ett beslut: Se en? Se båda? Eller ingen alls?
En jämförande analys i rubrikform
Scenbild
Stockholm: Stiliserad, snygg. Inga möbler. Över scenen hänger en zodiakkonstruktion vars cirkelform kan tänkas anspela på The Globe theatre. Vackert, effektfullt ljus. Rökmaskinen går varm.
Upsala: Stiliserad, snygg. Inga möbler, dock väldigt många dörrar (undertecknad räknade till 12 st). Marmorerad dekor med en svängning som kan tänkas syfta till Hamlets tilltagande svindel. Vackert, effektfullt ljus. Ingen rök.
Bevingade repliker
Stockholm: Jan Marks nyöversättning är moderniserad så tillvida att nya ordvitsar ersatt de klassiska. Tiden är här inte ”ur led” utan ”en trasa”. Om nu detta gör någon bättre till mods? Slåss med något så omodernt som värjor gör de inte desto mindre i föreställningen.
Upsala: Britt G Hallqvists översättning rymmer de ”rätta” replikerna: ”Ur led är tiden”, ”Att vara eller inte vara”, ”Upp flyger orden” etc. I uppsättningen förstärks dessa med ett blink-blink till publiken i form av antydda konstpauser och poängterande ljussättning.
Nyskapande?
Stockholm: Nej, trots greppet med kvinnor i två mansroller (se nedan).
Upsala: Nej.
Kostymdrama?
Stockholm: Ja. Ganska tidlös touch, men puffbyxor förekommer. Vålnad i harnesk.
Upsala: Ja. Genomgående puffbyxor, turnyrrumpor samt en och annan renässanskrage. Vålnad i harnesk.
Dominant färg?
Stockholm: Svart.
Upsala: Svart.
Perukdrama?
Stockholm: Ja, Lis Nilheims Gertrude bär stolt upp sitt knullrufs. Skallig Claudius (Johan H:son Kjellgren).
Upsala: Ja, att göra Polonius (Thomas Oredsson) till överkammare känns helt naturligt. Skallig Claudius (Gustav Levin).
Blodigt?
Stockholm: Nej. Hamlet dock på vippen att i förtid skära sig i handleden.
Upsala: Ja, naturtroget värjstick följt av klet och smet tvärs över scengolvet. Dessutom skär sig Ofelia i handleden.
Benknotor?
Stockholm: En drös naturtrogna.
Upsala: Bara Yorricks skalle. Naturalistisk.
Grepp i skrevet?
Stockholm: Ja, ofta.
Upsala: Nej, aldrig.
Strukna roller?
Stockholm: Nej, i princip fullt hus, dock vissa dubbleringar.
Upsala: Ja, flera. Mest saknas Horatio och Fortinbras, dessutom diverse soldater, hövitsmän och hovdamer. Horatios repliker sägs av Hamlet, som en sorts inre monolog. Även andra, mindre iögonfallande, dubbleringar.
Musik
Stockholm: Livemusiker med sångerska. Ett slags medeltidsinspirerat ”Absolute Rollspel” som också hade passat i Mattisborgen.
Upsala: Filmisk, diskret stämningsförstärkande
Titelrollens tolkning
Stockholm: En blond Helena Bergström som inte riktigt uppfyller förväntningarna kring faktumet att en kvinna spelar en klassisk mansroll. Ger ett gapigt och monotont intryck. Kan sammanfattas med ett ”Jaså” och torde knappast gå till teaterhistorien. Där skulle man snarare vika ett blad åt Sanna Kreppers Horatio och Anders Ahlbom Rosendahls Polonius (se nedan).
Upsala: En blond Aksel Morisse som prickar in flera rätt bland Hamletskalans olika nyanser. Lyckas kombinera humor och sarkasmer med ilska och svårmod. Tillför dock inte heller mycket till teaterhistorien.
Höjdpunkt
Stockholm: Anders Ahlbom Rosendals tolkning av Polonius rymmer mer vansinne än Hamlets och Ofelias tillsammans och han svarar för flera höjdpunkter.
Upsala: Det är en fröjd att se Robin Keller som enmans-skådespelartrupp med konfetti i puffbyxorna.
Spellängd
Stockholm: Ca 4 timmar inkl paus (på premiären). Segt tempo.
Upsala: Ca 3 tim och 20 min inkl paus (på presspremiären som dock fördröjdes ngt pga tekniska problem, blir annars troligen 3 tim som utlovat). Högre tempo än i Stockholm.
Sammanfattningsvis
Stockholm: Flera pretentiösa ambitioner anas men ingen når riktigt mållinjen. Att det är en uppsättning som hyllar såväl Shakespeare som teaterkonsten är dock helt klart. Här spottar man och fräser ut replikerna på fullaste allvar, men det är mycket väsen för lite ull.
Upsala: En uppsättning som suger ut väsentligheterna ur denna pjäsernas pjäs, hela tiden med glimten i ögat. Lite åt Black Adder-hållet utan att slå över. Bra skolexempel, funkar som ”nybörjar-Hamlet”.
Loading ...
