Fröken Julie
av August Strindberg
Jorå, grevens stövlar är med – Gerhard Hoberstorfers Jean bär in dem på scenen redan i första scenen. Faktum är att det mesta är sig likt när Stefan Ekman sätter upp Fröken Julie på Strindbergs Intima Teater. Den långa midsommarnatten, klass- och könskampen, kärleken, hatet. I det rustika slottskök där Kristin (Ann-Sofie Rase) gnolande kokar njure uppstår snart en verbal boxningsmatch där smockorna duggar tätt och alltid träffar rätt.
Premiärkvällen är nervositeten så kroppslig att jag till en början mest oroar mig för om Fröken Julie (Linda Källgren) ska trilla av scenen. Men så småningom lyckas hon rikta nervdallret in i spelet, vilket gör att det för en stund går att förflytta sig tillbaka till Strindbergs egen tid på den egna teatern. (AH)
Spelas på Strindbergs Intima teater i Stockholm
Mannen från Malmberget återvänder
av Svante Lindqvist med Tord Peterson och Göran Forsmark
I ett decennium har Göran Forsmark turnerat land och rike runt med sin monolog Mannen från Malmberget. Nu har monologen fått sällskap av en del två: Mannen från Malmberget återvänder. Där ettan bjuder på ett svart rum endast ifört två röda biostolar är tvåan fylld av allt ett hem kan tänkas innehålla. Lite så är det med handlingen också, allt ska avhandlas inom en timme: anklagelser, livsavgörande familjehemligheter, förlåtelse, motsättningar mellan industrieran och konsulteran, inklusive några snabba poäng på ämnet. I ettans öppna rum får ett helt liv och några samhällen plats, i den övermöblerade tvåan vill det inte riktigt fästa. (MP)
Spelas på Ersboda Folkets hus
Skitfin
av Abi Morgan
Skitfin (originaltitel Splendour) av Abi Morgan är prisad med tjusiga Fringe First och Herald Angel Award och som publik gäller det att koncentrera sig för att hänga med i svängarna.
Historien om fyra kvinnor i ett icke namngivet land, delat av inbördeskrig, berättas fragmentariskt och utan linjär kronologi. En berömd fotograf anländer tillsammans med en tolk till landets diktator för att ta en bild. Han är inte hemma. I stället träffar de diktatorns fru och hennes väninna.
Kriget kryper allt närmare in på knuten, men detta faktum är inget som förenar kvinnorna. Tvärtom! De dricker chili vodka och talar med och förbi varandra, missförstår oavsiktligt men oftast högst avsiktligt.
Det brinner i knutarna, men tyvärr inte i skådespelarna på scenen. Trots en vass text tycks Darling Desperados denna gång inte vara tillräckligt engagerade för att på allvar kunna engagera publiken. Det är tyvärr med ett gäspande jag så lämnar Kägelbanan.(AH)
Darling Desperados gästspelar på Södra Teatern i Stockholm
Loading ...
