Grönt gräs ska spira över mig
av och med Jonas Fröberg
Grönt gräs ska spira över mig, ett monologcollage om döden, ingick i Göteborgs nyligen avslutade Vetenskapsfestival. Det är bara att hoppas att föreställningen
återkommer på någon av Göteborgs mindre scener. För Jonas Fröberg
spelar fem olika personer, alla med sitt eget perspektiv på döden, på
ett sätt som gör en både glad och tårögd. (AW)
Grönt gräs ska spira över mig, Teater Spira, Hagakyrkan/Vetenskapsfestivalen
Zoo Story
av Edward Albee
Stor teater förekommer även i litet format. Detta konstateras just nu på Giljotins lilla scen av Niclas Pajala, som även bevisar att han gjort sina läxor ordentligt på Dramatiska institutets regiutbildning de senaste åren. I en park i New York möts medelklassnissen Peter (Fredrik Hammar) och den excentriske dagdrivaren Jerry, som är full av märkliga berättelser och gestaltas med en skrämmande äkthet av Sunil Munshi.(CD)
Spelas på Teater Giljotin i Stockholm t o m 31/5
Sista minuten-tips: Leka tre
av Lotta Östlin-Stenshäll och Sophie Tolstoy-Regen
Må vara för den heliga treenigheten. Men ärligt talat – talet stinker när det gäller barnets lek. Och senare den vuxnas kär-lek.
Nej, vem vill vara det tredje hjulet? Den ovälkomna kompisen eller senare i livet, älskaren/ älskarinnan till den gifta?
I barnföreställningen Leka tre synliggörs, på ett både genialt och underhållande sätt, all den ilska, ångest och avund som kan uppstå när en tredje tränger sig på och vill vara med två. Och hur extra besvärligt det kan bli när denne tredje är en kille och de andra två motsatsen. (YL)
Spelas på Skottes musikteater i Gävle t o m 1/6
Cirkus Europa
Det våras för den turnerande cirkusen. I nästan varje liten ort och förort hittar den fram med sina tivoliglada vagnar.
Men allt är inte cirkusglamour som glimmar. Kvalitén kan skifta som en kameleont – även om affischerna ser nästan likadana ut. Så tror man som undertecknad att man hamnat på kritikerrosade Maximum när man i själva verket har kommit till Europa. Inga elefanter så långt ögat når. Bara ett gäng råddiga gotlandsruss som inte vill lyda den fryntlige cirkusdirektören, en ekivok cancan-flicka med stringtrosor ( ”Pappa, varför visar hon rumpan?”) och en gigantisk uppblåsbar clown. Lägg därtill ett trapetsnummer med två nycirkus-wannabes som bangar ur och lite kitchig tysk cabaretmusik i knastriga högtalare och du har Cirkus Europa. Charmig i all sin klassiska enkelhet men kanske ingen helgjuten konstupplevelse. Barnen (3 + 5 år) var dock lyckliga. För cirkusen eller sockervadden är dock oklart. (YL)
Spelas på en ort nära dig under våren/försommaren)
Loading ...
