Hur känns det i dag? Är du nervös?
– Nej, jag blir inte nervös. Jag får snarare spring i benen. Det känns bra, men vi är långt ifrån klara. Det blir man aldrig. Denna gång har vi varit väldigt sena med allting.
Berätta om din roll…
– Jag spelar Maggie, som är ingift i familjen Pollit, med den yngste sonen. Hon har en ganska tuff period just nu, eftersom äktenskapet är dåligt och svärpappan håller på att dö. Hon sliter som ett djur för relationen och för att försvara sin position. Hon är rädd att falla tillbaka ut på gatan, varifrån hon kom.
Pjäsen filmatiserades 1958 med en ung Elisabeth Taylor i rollen som Maggie – en film som har blivit en klassiker. Har du sett den?
– För länge sedan, men inte nu – det vill jag inte. Jag ska med glädje se den när vi har spelat klart. Men vad jag mindes av den var inte vad jag upplevde när jag läste manus. Filmen var rätt censurerad när det gällde det homosexuella temat (Maggies man Brick är homosexuell, reds anm). Manuset är fräckare, grövre och mer djuplodande.
Pjäsen skrevs i ett annat land och i en annan tid. Vad kan den säga oss i Sverige i dag?
– Grundtemat i pjäsen är livslögner. Den handlar om människor som tvingas hitta försvar till varför de lever som de gör, människor som ljuger för sig själva för att orka leva. Det skiljer sig inte så mycket från hur människor lever i dag. Det kan handla om alltifrån att stanna kvar i en pissig relation, att hålla fast vid vänner som inte är bra för en, att stanna på ett arbete. Sånt ser jag överallt.
Du syns i både film, TV och på teatern just nu. Vad blir ditt nästa projekt?
– Det är helt öppet. Efter premiären på ”Katten” kan vad som helst hända, vilket känns spännande. För två år sedan utsatte jag mig medvetet för en sådan paus. Jag lämnade Dramaten efter sex år och tackade nej till alla jobb för att jag behövde tid för mig själv, för att resa osv. Då var det både läskigt och fantastiskt på samma gång. Vad jag lärde mig var att livet inte slutade, det stannade inte. Jag lärde mig att det är ok att tacka nej – det går ändå att komma tillbaka.
Du står mitt i livet och fyller trettio nästa torsdag. Hur firar du?
– Jag ska verkligen fira. Det gör jag varje år. På födelsedagen blir det födelsedagsfrukost, födelsedagslunch och födelsedagsmiddag, eftersom folk arbetar så olika tider. Sedan ska jag ha en stor fest, men det blir inte i den veckan eftersom det krockar med premiären. Födelsedagar är ett utmärkt tillfälle att få folk att träffas.
Loading ...
