Shopping utan spegelMichael Jonsson bär mycket på sina axlar i Stockholm stadsteaters uppsättning av i Shopping & f***ing. På bilden är det Björn Bengtsson.
Recensioner [2009-08-18]

Shopping utan spegel

Shopping & f***ing av Mark Ravenhill
Scen: Stockholms stadsteater
Ort: Stockholm
Regi: Hugo Hansén
Ljus: Erik Berglund
Mask: Maria Lindstedt
Medverkande: Lisa Werlinder, Björn Bengtsson, Jonatan Rodriguez, Michael Jonsson, Ralph Carlsson
Scenografi och kostym: Sven Haraldsson
Översättning: Kerstin Gustafsson Ljud: Michael Breschi
Länk: Stockholms stadsteater


RECENSION/TEATER. Varken 1996 eller 2009. Det blir en shoppingrunda utan samtidsspegel när Mark Ravenhills in yer face-debut Shopping & f***ing spelas på Stockholm stadsteater i Hugo Hanséns regi. Men Michael Jonsson lyfter spelet.

Det är inte 1996. I alla fall inte ur den aspekten att det egentligen krävs lätt maskerande asterisker i potentiellt anstötliga ord. Särskilt inte i ett land där till exempel en filmisk landsplåga två år senare stolt skrek Fucking Åmål utan problem.
   Men det är lågkonjunktur, arbetslöshet och en alltmer nermonterad offentlig sektor. Lägg till ett ökande narkotikamissbruk och vips borde vi kunna spegla oss rätt bra i Mark Ravenhills numera klassiska brittiska ”in yer face”-debut Shopping & f***ing?


Ändå är det förvånansvärt svårt att göra det i Hugo Hanséns version på Stockholms stadsteater. Annat än i scenografins högblanka ytor och spegelväggar. För pjäsen känns här märkligt daterad och frånkopplad. Uppsättningens avskalade enkelhet blir, istället för något projektionsvänligt och laddningsbart, allt som oftast till vaghet och tomhet. En tomhet där de flesta replikerna faller platt och utan spänning.
   I svallet av retrovågor som ständigt rullar över oss med olika kraft hade det just nu känts perfekt med en tidstroget nördig 1990-talsskildring. Eller tvärtom, en ikonisk 1990-talspjäs förlagd i samtiden med nervig nukänsla. Det här är varken eller.


Jag ser att tanken är att dela ut den här brittiska smockan i en sorts avdomnad ödslighet. Låta det energiska och aggressiva språket – med all våldsamhet, självdestruktivitet, sex och knark – eka tomt i ett cleant plastgrått rum. Men spelet lyfter inte tillräckligt för att göra det tydligt vad som berättas mer än en bra historia.
   En som lyfter allt vad han kan är dock Michael Jonsson som övergreppsdrabbade Danny. Han laddar varje replik, fyller varje rörelse – han bär hela uppsättningen! Han får också god bärhjälp av Jonatan Rodriguez som behovsförvirrat klubbkid.


Visst genereras några nervösa finkulturfniss i salongen när någon vill slicka någons röv eller pratar på ecstacyns euforiska kärleksspråk. Och vidrigheterna i slutet går självklart inte att värja sig mot.
   Men de eventuella mentala blåmärkena från den här kvällen bleknar troligtvis snabbare än du hinner säga ”ung urban vilsenhet i konsumtionssamhället”.

Maina Arvas

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (2 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare

1