Torkel flyter i skvalpig SilversjönTorkel Petersson klarar operadebuten fint i rollen som Olim i Oskaras Korsunovas uppsättning av Kurt Weills Silversjön på Folkoperan i Stockholm. Dock tycker Nummers operakritiker att det svänger för dåligt om musiken. Foto: Mats Bäcker
Recensioner [2010-02-24]

Torkel flyter i skvalpig Silversjön

Silversjön av Kurt Weill & Georg Kaiser
Scen: Folkoperan
Ort: Stockholm
Regi: Oskaras Koršunovas
Scenografi: Peter Lundquist
Ljus: Torkel Blomkvist
Kostym: Kajsa Larsson
Mask: Therésia Frisk
Medverkande: Torkel Petersson, Daniel Frank, Ulrika Tenstam, Ulrika Mjörndal, Kaj Hagstrand, m fl. Scen: Folkoperan Betyg: 3
Dirigent: Joakim Unander
Länk: Folkoperan


RECENSION/OPERA. Det blir inget stålbad i Silversjön för operadebutanten Torkel Petersson. Efter gårdagens premiär på Folkoperan konstaterar Nummers Ditte Hammar att han är en häpnadsväckande bra sångare med ett musikaliskt kroppsspråk. Dock har uppsättningen andra problem.

Scenen är en futuristisk stålkonstruktion där människorna fastnar, likt Charlie Chaplin i sin maskin i filmen Moderna Tider. Föreställningen ger en trovärdig känsla av Weills och Chaplins 30-tal, men det kommer av sig när maskinen går i otakt.


Polisen Olim skjuter den fattige mattjuven Severin i benet. När stöldgodset visar sig enbart bestå av en enda ananas blir Olim så förundrad att han beslutar att ändra sitt liv. Han slutar som polis och med hjälp av en lotterivinst köper han ett slott där han sköter om sitt offer. När Severin upptäcker att hans välgörare är den före detta polisen vill han hämnas, men till slut försonas de två och vandrar tillsammans till den mytiska silversjön.
   Temat är skuld, försoning och klasskamp, ibland förutsägbart som en sömnig partiledardebatt. Men så plötsligt slår det över i det absurda och blir magiskt, som när Olim och Severin börjar åka skridskor i sjukhusängen.


Daniel Franks (Severin) tenorröst är så välfokuserad att jag sitter och oroar mig för att den ska slå över till att bli gäll. Det hade jag inte behövt, den håller sig vacker hela tiden. Men det är förstås skådespelaren Torkel Petersson (Olim) som väcker mest nyfikenhet. Och jo – han visar sig vara en häpnadsväckande bra sångare! Peterson har en skolad barytonklang och smälter in utmärkt i det övriga opera-gänget. Weills korta fraser är också ovanligt sångbara för den som kanske inte har en topptränad sångarkondition. Ännu mera hänförande är Peterssons musikaliska kroppspråk. Utan ryggrad tråcklar han sig runt stålställningarna och rinner som ett kvicksilver nerför och uppför (!) trappor och torn.


Föreställningens stora problem är rytmen, det svänger inte. Weills jazziga kabaret-musik ska vara dansant. De långa talscenerna verkar snabbspolas för att alla ord ska hinnas med, det bidrar till det svajiga intrycket. Men kanske kommer tempot att sätta sig efter några föreställningar.
   I så fall har framtida publik en charmig och tankeväckande upplevelse framför sig.


TIDIGARE I NUMMER
Intervju med Torkel Petersson inför operadebuten i Silversjön

Ditte Hammar

Share/Bookmark
Vilket betyg vill du ge föreställningen? (17 st)

För att sätta ditt betyg, för musen över Nummersymbolerna nedan och klicka på exempelvis symbol nummer 3 om du vill ge betyget 3.

1 Star2 Stars3 Stars4 Stars5 Stars
Loading...
Tyck till!

Så här tycker Nummers läsare