Musiken har skrivits av elever vid Umeå musikskola och arrangerats av studenter vid Piteå musikhögskola. Sexåringar och estetelever har inspirerat till kostymerna. Librettot bygger på exakt 100 ord långa blogginlägg av 400 gymnasieelever från Dragonskolans yrkesprogram. KG Johansson, professor i rockmusik vid Piteå musikhögskola, har sållat, ordnat och lagt till nio egna ord för att få ihop en historia.
Här finns Angelica som älskar Viktor som älskar sin snöskoter. Här finns Pellboda som älskar Moa som i sin tur får ihop det med sin bästa kompis kille, Viktor. Och Stekarn som glider runt. Handlingen är rätt fragmentarisk och ger sig också in på rena stickspår. En stark form gör att det fungerar ändå.
I musiken och på scenen finns tonårens alla stora svallande känslor. Kärlek, svartsjuka och den oövervinnerliga känslan av att sväva fram över nysnödrivor på sin snöskoter. Det skrämmande och underbara i att alla de val man gör som nittonåring kan forma resten av ens liv. Och ett trösterikt (?) hopp in i framtiden då allt det där ligger bakom.
Bloggoperan leker med verkligheten på flera sätt. En kortfilm visar hur de nio dansarna från Accademia Nazionale di Danza i Rom anländer till Umeå i ett slags charter för skydds- eller snöänglar. De är bedårande. Scener med en bloggskrivande skolklass påminner om verklighetsbakgrunden och förstärker textens giltighet – vuxentexter med ungdom som målgrupp skorrar annars lätt falskt.
Huvudrollerna görs av musikalartister. Tyvärr håller inte alla röster hela vägen och drunknar dessutom ibland i orkester och kör. Men Martyna Lisowska* gör ett mycket starkt intryck i rollen som Moa.
Sjökor och stekare är ett experiment som skulle ha kunnat sluta hur som helst. Men regissören Staffan Aspegren ror både sjökor och stekare i land med stark formvilja, humor och skön självdistans till operamediet. Eller skrikteater som en bloggare kallar det.
* Kuriosa för 1970-talister: Det var Martyna Lisowska som sjöng ”En väv av legender” i tv-serien Solstollarna.
Loading ...
